Anton Edvard Pratté var böhmaren och musikanten som hamnade i Norrköpings orkesterliv en bit in på 1800-talet. Han skrev också musik. Nu har hans ”Concerto Appassionnato i g-moll” för harpa och orkester grävts fram ur det fördolda. Pappan till denna pånyttfödelse är professorn och editören Anders Wiklund (vi känner igen namnet från Vadstenaakademiens sökande efter bortglömda operor), och mamman blir väl då SON:s egen soloharpist Delphine Constantin Reznik som de facto pånyttfödde detta verk på torsdagskvällen.

Och vilken förlossning! Delphine har en strålande teknik som hon ställer i det musikaliska tjänst. Kraftfullt och säkert levererade hon romantisk charm i den första satsen, välbalanserat och läckert bjöd hon på herdemelodier i mellandelen medan avslutningen blev till en pigg tretaktare som det svängde om. Energi är nyckelordet.

Hanna Husáhrs slanka sopran tog sig an sånger av kombon Edvard Grieg och Anders Hillborg. Det var ett spännande drag. Griegsångerna fick en skir framtoning medan hon framhöll de linjära dragen i Hillborgsmusiken. Inledningsvis dränkte hon publiken i vemod och tung kamp i Jean Sibelius ”Luonnotar”. Ett textblad hade suttit fint.

Inhoppade dirigenten Rumon Gamba är en dynamisk man som dramatiserar stort på pulten. Det tar andan ur en. I Sibelius ”Symfoni nr 5”, en vändpunkt i tonsättarens komponerande, framhöll han hårda stämningar och starka emotioner.

I andra satsens variationer vandrar initiativet runt i de olika orkestergrupperna. Allting är fyllt av suckar och några enstaka melodiska linjer. Flöde och riktning kännetecknade avslutningen. Breda klanger över stora djup.