Konst

Stefan Teleman: Allvarsamma lekar

Norrköpings Konstmuseum. Visas till 23/2 2020,

Ett svårt urvalsarbete, men främst för att den lågmält furiöse Teleman med sina underfundiga skrevsparkar åt etablissemanget inte låter sig möbleras in i museimiljöer. Ändå känns den här tematiskt och idémässigt hängda utställningen fullödig och rättvis hans konstnärskap. 

Artikelbild

| ”Halabaja 1” (1991), Stefan Teleman.

Konstpedagogiska utställningstexter leder oss genom Telemans samhällskritiska iakttagelser. Som den lättledda och indoktrinerade folkmassa vi är, slussas vi genom salarna och jag njuter lite av en inbillad tanke om att konstnären själv ser ironin över flockmentaliteten. För humor har Teleman. Och riktigt roligt blev det när Saab Art Gallery nyligen tyckte det vore finfint om den sedan årtionden vapenindustrikritiske Teleman eventuellt ville ställa ut lite konst. Undrar om lotteri ingick. Måste fråga. 

Upp på Saabs väggar kom den del som nu visas i sal 1: ”Esse et videri” inom vilken konstnärens civilkurage tar sig uttryck i gripen ”Kliché gul”; en stridbar varelse som blivit stadsvapen, ordensdetalj och stridsflygplan. En vägg med svartmålade snabbmatskartonger associerar till ”Fat Man” och ”Little Boy” som fälldes över Nagasaki respektive Hiroshima. Vietnamrörelsen och svensk vapenindustri är ständiga följeslagare liksom medierna och dess ägarkonglomerat. Kungen som Kalle Anka och Wallenberg som Kristus lockar till skratt, men med mig hem bär jag Telemans kolteckningar av gasoffer i Azerbajdzjan och Armenien från 1994–95 där en mor likt en fågel lägger vingen över sitt barn in i döden.