Woodstock 50 år inget för granen

Rockveteraner med tolkningar av Jimi Hendrix, Joan Baez och Janis Joplin. Woodstock 50 år är som en mismatch-hemmafest utan plan.

 Samtliga vokalister har riktigt bra sångröster.

Samtliga vokalister har riktigt bra sångröster.

Foto: Magnus Andersson

Recension2019-11-02 18:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Konsert

Woodstock 50 år
Mikael Rickfors, Dan Hylander, Py Bäckman, LaGaylia Frazier, Mats Ronander, Clas Yngström, Conny Bloom och Janne Åström med band under ledning av Hansa Berg.
De Geerhallen Norrköping 1/11, Linköping Konsert & Kongress 2/11
Betyg: 2

En påminnelse om när ”dårarna tog över dårhuset”, när runt en halv miljon människor samlades med mottot ”make love, not war” och när musiken enade utan inträdeskostnader (det var tydligen omöjligt att ha några). Ungefär så beskrivs Woodstockfestivalen under hyllningskonserten som just nu är på turné i landet.

Publiken är stor även i Östergötland, även om miljön inte är så hippieaktig utan snarare åt det snofsiga hållet. Körsångaren Tessan Löf Amberg lyser dock upp scenen med sin färgglada klädsel, peace-örhängen och en röst som harmonierar och ständigt lyfter fram det bästa ur medmusikanterna. Samtliga vokalister har riktigt bra sångröster, även om LaGaylia Frazier ibland går till överdrift med skrikighet i wailandet. Less is more – ibland även i rocksammanhang. Effekter kan bli större om krutet sparas på till rätt tillfällen.

Som mest berörd blir jag av Mikael Rickfors avskalade tolkning av Richie Havens ”Freedom”, men jag känner även värmen från gemenskapen i ”With a little help from my friends”. Som helhet är konserten ändå inte mycket att hänga i granen. Den är lite för lång och priset är värt det bara för artisternas trognaste fans. Ändå en fin tanke att minnas 1969 och glädjas tillsammans.

Melinda Reyes Hiltunen

Woodstock 50 år.
Woodstock 50 år.
Karta: Linköping Konsert & Kongress