Under 80-talet blev Sovjetunionen mer tillåtande för musik från Väst. I flera stora städer öppnades ”rockklubbar”. Där både skapades och framfördes rockmusik, men under kontroll av staten.

Den nya musiken kallades ”rysk rock” och kom att bli soundtracket till Sovjetunionens fall. Än i dag har 80- och 90-talsrock en stark ställning i ryska samhället. Går du förbi en gatumusikant i Moskva är chansen stor att hen spelar någon av den ryska rockens klassiker

Tre städer kom att sticka ut särskilt och kallas rock-huvudstäder, Moskva, Sankt Petersburg och så Jekaterinburg, eller Sverdlovsk som staden hette under sovjettiden.

Artikelbild

Liza Monetotjka tillhör den nya generationen ryska musiker En 19-årig sångerska som sjunger pop med smarta och ironiska texter.

– Rysk rock har alltid varit för varit en röst för förändring, berättar den ryske dokumentärregissören Evgenij Grigorjev när jag träffar honom i en studio i norra Moskva.

Musikaliskt är rysk rock påverkad av musik från väst, på 80-talet särskilt av New wave. Men i den ryska rocken har texterna en starkare ställning än i väst. De band som själva inte kunde skriva texter använde sig gärna av en poet. I Jekaterinburg ansågs det särskilt viktigt.

Evgenij Grigorjev har precis gjort en ny dokumentärfilm, ”Om rock”, där några av Jekaterinburgs mest legendariska rockstjärnor möter dagens unga rockband. Filmen har hyllats och kritiker menar att den beskriver hur olika villkoren är för olika generationer. Medan den första generationens band visste vad de kämpade emot, vet dagens unga inte vad de vill.

– Idag finns enorma möjligheter. Internet ger dig tillgång till hela världen. Men det lättare att gå vilse i Ryssland idag, än vad det var bakom järnridån, säger Evgenij Grigorjev.

Artikelbild

Evgenij Grigorjev är regissör till den hyllade dokumentärfilmen ”Om rock”

Huset som en gång var rockklubben i Jekaterinburg finns fortfarande på Volodarskijgatan 9. På ett kafé inte långt därifrån träffar jag Oleg Genenfeld som ledde ”Meningsfulla hallucinationer”, en legendarisk Jekatrinburg-grupp. Deras låt ”Evigt ung” var en enorm hit.

– Under sovjettiden hade många det materiellt svårt, men när folk här sedan fick mat och annat så upptäckte de att de fortfarande saknade något. En idé att leva efter, säger Oleg Genenfeld.

Artikelbild

”Under sovjettiden hade många det materiellt svårt, men när folk här sedan fick mat och annat så upptäckte de att de fortfarande saknade något. En idé att leva efter”, säger Oleg Genenfeld, producent och tidigare medlem i legendariska Meningsfulla hallucinationer.

Han berättar att omkring 2000 så tog lättsam pop över från den ryska rocken. Musiken kommersialiserades och blev underhållning.

Fortfarande anses den rock som skapades under 80- och 90-talen vara protestmusik i Ryssland. När hundratusen människor 2012 protesterade mot valfusk och Putin så var det Kinos sång ”Jag vill ha förändring” som hördes. Den skrevs 1989 är egentligen den låt som mest associeras med Sovjetunionens fall.

Artikelbild

Legendariska Sverdlovskbandet ”Meningsfulla hallucinationer”, bilden är tagen 1990.

Med tanke på hur mycket filmen ”Om rock” hyllats så verkar det rimligt att anta att den beskriver något som många i Ryssland upplever. Men alla håller inte med om att musiken var bättre förr.

Ilja Smirnov är musikansvarig på kulturhuset Jeltsincenter i Jekaterinburg.

– Det finns mycket bra samtidsmusik och det många äldre musiker gör är inte särskilt intressant, säger han.

Som exempel på något nytt nämner han den 19-åriga sångerskan Liza Monetotjka från Jekatrinburg. Hon anses vara en av Rysslands bästa artister just nu. Hennes musik är pop, med smarta och ironiska texter. På senaste albumet sjunger hon ”Om jag fick betalt varje gång jag tänkte på dig skulle jag vara världens fattigaste”. I en annan låt beskriver hon sig som ”Jag är en sån där post-post, en sån där meta-meta”.

Även om Liza Montotjka är oerhört begåvad är texterna mer observerande och mindre politiska än vad de brukar vara i rysk rock.

Fenomenet som filmen ”Om rock” beskriver, att unga har brist på framtidstro, är förstås inte unikt för Ryssland . Men kanske är klyftan mellan generationerna större där, eftersom samhället har förändrats så enorm sedan Sovjetunionens fall 1991.