Det finns ingen scen, inget premiärdatum. Lägenhetens adress meddelas vid biljettköp.

Det kan ofta vara så inom teater att man använder sig av samma form: scen och salong. Men det kan vara roligt att skaffa sig helt nya och andra begränsningar, för det tvingar också spelet och berättandet att bli på ett nytt sätt, säger Rebecka Hemse.

Under tiden som Dramatenhuset i Stockholm renoveras bildar fem skådespelare familj i en lägenhet vid Hötorget. Idén kommer från Rebecka Hemse som också regisserar pjäsen.

Artikelbild

| Adressen till lägenheten där "Evakuering: De förskräckliga föräldrarna" spelas är hemlig. Pressbild.

"Evakuering: De förskräckliga föräldrarna", som pjäsen heter, bygger på Jean Cocteaus "De förskräckliga föräldrarna" från 1938. Det är ungefär vad som är givet på förhand. Gestaltningen i Rebecka Hemses pjäs ska nämligen vara under ständig utveckling. Varje föreställning är en premiär, olik den andra, och därför finns inget premiärdatum. I stället ett "första datum", den 20 september.

Vi är nog lika nyfikna som publiken på vad som kommer att hända. Det ska finnas en osäkerhet och nyfikenhet, säger Rebecka Hemse.

Skådespelarna har inte med sig mer till lägenheten än kläderna på kroppen och lite rekvisita. De utmanar framför allt sitt mod, menar Rebecka Hemse.

Vad är teater? Den där gränsen tycker jag är intressant. När blir det teater och när är det bara några personer som vistas i samma rum? säger hon
Artikelbild

| Skånes Dansteater skapade i "Uncharted – unexpected bodies in unexpected places" tre platsspecifika föreställningar i parker och på torg i Malmö. Pressbild.

Hemse är inte ensam

En annan som utmanat teaterkonventionerna i en lägenhet, eller rättare sagt lägenheter, är skådespelaren Cecilia Nilsson, som 2006 turnerade Sverige runt med den tyske författaren Franz Xavers monolog "Önskekonsert".

Utöver lägenheter spelade Cecilia Nilsson även pjäsen i sin kusins vardagsrum i byn Kangos i Tornedalen.

Inom scenkonsten är dansen annars inte främmande för att röra sig mot oväntade platser. Dansaren Paloma Madrids föreställning "Dans i lägenhet" pågick åren 2008–2013, både i Sverige och internationellt.

Och i höst beger sig koreografen Carl Olof Berg ut i landet för att dansa i studentrum och villor i Riksteaterns föreställning "Hemma hos dig med Carl Olof" som har pågått sedan 2015.

Oväntade kroppar

Men det finns fler oväntade platser än bostäder. För när Rebecka Hemse söker vidga teaterns gränser i en lägenhet, har Skånes Dansteater i sommar sökt utforska vilka möjligheter dansen har att belysa vem som förväntas synas var i det offentliga rummet.

I början av juli hölls föreställningen "Uncharted – unexpected bodies in unexpected places". Sex dansare – tre med funktionsvariation och tre utan – fick fritt tolka tre offentliga platser i Malmö.

Det handlade om att få ta del av någon annans identitet och uppfattning av det urbana rummet, säger projektledaren Tanja Mangalanayagam.

Dansade i skateboardpark

En av de platser som föreställningen intog var skateboardparken Stapelbäddsparken. På liknande vis som skateboardkulturen i urbana miljöer funnit uttryck som en ramp inte kan ge, fann framför allt dansarna i rullstol kreativa möjligheter som en scen aldrig kan ge.

Det som hela tiden är styrkan med scenkonst och som jag tycker är så spännande med platsspecifik dans med olika kroppar är att det blir så tydligt hur det urbana landskapet är konstruerat – vem som får lov att synas var och hur vissa identiteter förväntas synas och inte, säger Tanja Mangalanayagam.