Per Oscarsson, någon som minns honom? Själv visste jag skam till sägandes inte mycket mer än att han strippade i Hylands hörna en gång i forntiden, och så hade han väl en hemskans massa filmroller? Jag kanske är för ung att vara närmare bekant med fenomenet Per Oscarsson, och ändå är jag över 50. Dagens 20- 30-åringar har förstås ännu dimmigare begrepp, de vet väl knappt ens vad Hylands hörna var. Ändå, eller kanske just därför, har Klas Gustafson funnit för gott att skriva en biografi över Per Oscarssons liv. Den som öppnar den får möta en högst fascinerande personlighet.

Visste till exempel någon människa under 70 att Oscarsson var en riktig tonårsidol på 50-talet? Teaterrecensenterna och publiken var lyriska över hans intensiva, ovanligt trovärdiga spelstil. När han spelade Hamlet på Göteborgs stadsteater var det utsålt månader i sträck. Och den bildsköne ynglingen hamnade på kändistidningarnas förstasidor för kärleksaffärer med unga snygga skådespelerskor.

Per Oscarsson blev en rubrikernas man också i egenskap av orolig själ, en sökare. Han gick med i Jehovas vittnen och blev i konsekvens därmed värnpliktsvägrare, ett svårt brott på 50-talet. Bara för att ändra sig ett par år senare och fullgöra sin värnplikt. Mitt under Hamletsuccén i Göteborg försvann han plötsligt spårlöst, han hade nämligen drabbats av en personlig kris och lämnade allt för att i stället lifta till Paris. På 60- och 70-talet flyttade han ut på landet i olika omgångar i avsikt att leva enkelt bondeliv med sin familj. Författare försökte han också bli, men varken som bonde eller författare var han riktigt lyckad.

Artikelbild

| Omöjliga problem. Per Oscarsson skydde scenen men ville förbättra världen.

Per Oscarsson var nämligen en skådespelare på ständig flykt från sitt yrke. Gång efter annan försökte han börja med något annat, men det enda han var riktigt bra på var ju att skådespela. Så en, åtminstone officiellt, ovillig Per Oscarsson fick den ena rollen efter den andra i svenska eller internationella film- och TV-produktioner, teaterscenen höll han sig dock i stort sett borta från. Han fortsatte vara eftersökt så länge han levde, han hann till och med göra en roll i Milleniumtrilogin före det tragiska slutet då han och hans hustru innebrändes nyårsafton 2010.

En sympatisk men sorglustig sida hos den Per Oscarsson som skildras i biografin är hans världsförbättrariver och kärlek till omöjliga projekt. Under några år turnerade han runt Sverige och föreläste om fred, kärlek och pacifism. Det berömda avklädningsnumret i Hylands hörna (där han för övrigt aldrig var helt naken) var högst allvarligt menat, under strippandet framförde han ett djupt känt budskap om sexualundervisning, antirasism och nazisternas judeutrotning. I avdelningen omöjliga projekt måste det mest grandiosa misslyckandet vara den planerade historiska storfilmen "Sverige åt svenskarna" från 1980. Oscarsson satsade och förlorade alla sina besparingar, medproducenten gick i konkurs och flydde landet, och själva filmen ansågs allmänt som en präktig kalkon.

Den bild av Per Oscarsson som framträder i Klas Gustafsons av allt att döma välresearchade och väl underbyggda biografi är en hyperkänslig, älskansvärd och godhjärtad figur som var helt oförmögen att inse sina egna begränsningar. Och en enastående skådespelare, kanske rent av ett geni?