Först något om kvaliteten i Ydre kulturcentrums musikaler: Jag har tidigare sett både ”Rent” och ”Annie” i kulturladan i Österbymo. Hög klass! Och årets uppsättning av ”Sound of music” infriar mina med åren allt högre ställda förväntningar med råge.

Det här är helt enkelt väldigt, väldigt bra och jag konstaterar att Österbymo, denna hela Sveriges minsta centralort och Götalands allra minsta kommun Ydre, har kommit att bli hela Östergötlands musikalmetropol. Fantastiskt egentligen – och vilket tydligt kvitto på att vilja, drivkraft och förmåga kan skapa storverk varsomhelst.

Scenbilden är som vanligt på samma gång effektiv och befriande sparsmakad. Med hjälp av skjutbara pelare och smart ljussättning flyttas vi mellan kloster, det trappska hemmet och den österrikiska alpdal där allt utspelar sig. Sjumannaorkestern sitter dold för publiken. Likväl utför instrumentalister och sångare en pardans där ingen tar något steg i fel riktning. Välrepeterat!

Artikelbild

Elin Bemark i huvudrollen som Maria påminner inte så lite om stjärnan Julie Andrews i filmversionen från 1965. Rösten är klar och innerlig och hon utstrålar entusiasm och naturlighet. von Trapp gestaltas av Mats Genfors. Han skiftar övertygande mellan barsk pappa och kärleksfull make. Och vilken röst, som rör sig så ledigt från djupaste bas till ljusaste tenor!

Så till de sju barnen. Låt vara att barn ska få framträda utan att bli bedömda, här blir de det ändå: så frimodiga och duktiga i både sång och agerande. Spelet mellan dem och Maria känns naturligt och tryggt på ett sätt som antyder att regissören Ashkan Ghods måste besitta stor pedagogisk förmåga.

Handlingen i ”Sound of Music” är rak och enkel och bygger på en verklig händelse. Musikalen slutar lyckligt. Men vägen dit är likväl både krokig och tankeväckande. Ett undertema i Rodgers & Hammersteins världsberömda musikal är förmågan att släppa taget och låta människan vara den hon är. Abbedissan förstår att Maria behöver röra sig på en större yta än klostrets för att komma till sin rätt. Kapten von Trapp förstår att hans barn behöver mer än kadaverdisciplin och tråkiga rutiner för att utvecklas. Och kaptenens blivande hustru Elsa Schreader förstår att inte tvinga honom in i äktenskapet.

Därtill känns också bakgrundsberättelsen om mörka krafters maktambitioner på 1930-talet tyvärr skrämmande aktuell även nu mot 2010-talets slut.