Dubbeljubileet har varit svårt att missa. Det är 200 år sedan Charles Darwin föddes, och 150 år sedan Om arternas uppkomst kom ut. I dag hyllas han som alla tiders främsta vetenskapsman, och evolutionsteorin som en av historiens mest betydande. Mot bakgrund av entusiasmen är Arvet efter Darwin märklig läsning. Författaren Birgitta Forsman, vetenskapsteoretiker och docent i forskningsetik, menar att rädslan för Darwins teori är utbredd. Den är, som bekant, ett alternativ till den bibliska skapelseberättelsen.

 

 

Artikelbild

Charles Darwin porträtterad av John Collier. Målningen är från 1883.

Människan är ett djur precis som masken, en produkt av det naturliga urvalet. Forsman menar att vi är livrädda för att Darwin ryckt undan grunden för all moral.

 

Det låter som en skildring av läget i kreationismens USA. Men evolutionsteorin ligger till grund för all biologisk vetenskap. Gud har inte direkt någon plats i naturfilmer. På varje arbetsplats finns en alfahanne. Teorin genomsyrar tänkandet om oss, företag, samhällen och civilisationer.

 

Artikelbild

| Evolutionen har ingen avsikt. Den går inte framåt. Om intelligens är viktig för överlevnaden blir framtida generationer klyftigare, menar Forsman.Foto: DOLORES OCHOA/SCANPIX

Exempel finns överallt. Nyligen förklarade Sony Ericssons vd: "I vårt DNA har vi kommunikationen från Ericsson och underhållningen från Sony." Evolutionsteorin är en praktisk och suggestiv tankefigur. Den är vetenskap och, inte minst, en livsåskådning.

 

Forsmans ämne är biologi, mänskligt beteende och moral. Hon refererar och kommenterar rader av sociobiologer, kändisar som Richard Dawkins och Steven Pinker. De är betydligt intressantare är Forsman, men hon reder ut vanliga missförstånd.

 

 

Evolutionen har ingen avsikt. Den går inte framåt. Om intelligens är viktig för överlevnaden blir framtida generationer klyftigare. Om intelligens missgynnar fortlevnaden så blir det tvärtom. Ormen har tillbakabildat sina ben. Vi kan avstå från att skaffa barn, och be våra själviska gener att fara och flyga.

 

Vidare poängterar Forsman att teorin beskriver människans utveckling. Den säger hur det är, men inget om hur det bör vara. Filosofer som David Hume och G.E. Moore har skrivit om felslutet. Ingen -ism kan hämta stöd ur teorin, men den är förföriskt förledande. Forsman är förförd.

 

Hon tycker att vi bör använda oss av biologin för att utforska allt mänskligt beteende. Ibland hajar man till: "Skallmätare och frenologer har i efterhand utsatts för löje och hån. Detta är naturligtvis orättvist och ohistoriskt; hypotesen att inre egenskaper kunde avspegla sig i yttre var egentligen inte så konstig."

 

 

Forsman tycker att vi förringar arvets betydelse kraftigt och överskattar miljöns. Hon menar att förnuftet är satt på undantag. Om vi tänker förnuftigt på människan som biologisk varelse, lär känna våra gränser och möjligheter, kan vi skapa ett bättre samhälle och en god moral.

 

Forsmans förnuftstro antar religiösa proportioner: "Konflikten biläggs aldrig, utan de olika synsätten fortsätter orubbade. Detta är sorgligt och onödigt." Om man tänker förnuftigt inser man att tvisten, arv kontra miljö, inte kan biläggas. Biologi är ett viktigt ämne men borde, redan i grundskolan, kompletteras med filosofi.