Det har varit ett bra år för polsk poesi på svenska. I januari utkom Tadeusz Rozewicz Recycling, i maj kom Wislawa Szymborskas sista dikter Nog nu, och nu är det dags för Zbigniew Herberts Inskrifter.

Herbert, som föddes 1924 och dog1998, var - och är - en av de stora polska 1900-talspoeterna. Han slog igenom ganska tidigt i övriga Europa och USA, det sistnämnda genom att bli översatt av läromästaren, kollegan och nobelpristagaren Czeslaw Milosz. Idag är Herbert översatt till 35 språk.

Om Milosz lutar åt det elegiska i sin poesi och Szymborska åt det ironiska utgör Heberts dikter legeringar där det ironiska förenas med eftersinnande sorg och klarsynt betraktande av historiens vindlingar. Inte minst i de dikter där Herr Cogito, Herberts alter ego, uppträder:

"Herr Cogito försöker

uppnå den rena tanken

åtminstone innan han somnar

men redan försöket

bär fröet till sitt nederlag

så när han kommer till

stadiet där tanken är som vatten

ett stort och klart vatten

vid vilken strand som helst

krusar sig plötsligt vattnet

och vågen för med sig

plåtburkar

virke

en tuss av någons hår"

Herr Cogito skapades under 70-talet och blev en populär figur decenniet senare då fackföreningen Solidaritet blev den största oppositionsrörelsen i det ännu kommunistiska Polen. Han var en filosofisk resonör som reflekterade över tingen och makten, människan och historien sådan hon verkligen var, inte hur hon tog sig ut i ett idealistisk eller propagandistisk förklädnad.

Zbigniew Herbert har översatts till svenska tre gånger förut, i böcker publicerade 1965, 1983 respektive 1985, men Irena Grönbergs urval är det mest vittomfamnande hittills: en stor 1900-talspoet har anlänt och hans dikter har ännu mycket att säga oss.