Katja Kettus roman Barnmorskan bultar av begär och osar kroppsvätskor. Författaren belönades med prestigefyllda Runebergspriset förra året. För den svenska översättningen står Janina Orlov och jag anar att det var en inte alldeles enkel uppgift. Kettus egensinniga språk harmonierar väl med det karga nordlandskap hon valt att skildra. Och ämnet sedan? Ett tyskt fångläger i Lappland. Hur uttrycker man passion och sexualitet när den utspelar sig på en liten holme i Ishavet alltmedan döden flåsar en i nacken? Ja, man gör antagligen som Katja Kettu. Uppfinner en egen vokabulär. Det ska sägas, i förstone har jag svårt att ta till mig svavelosande tirader om kön, blod och sjukdomar. Läsningen blir distanserad och sval. Fenomenet släpper emellertid och den uppslukande läsningen tar vid. Den är allt annat än behaglig.

Utan att avslöja för mycket av Kettus thrillerartade upplägg, något om handlingen. I det tyska fånglägret Titovka utförs medicinska experiment på kvinnor och barn. En barnmorska har stationerats i lägret för att förlösa barn och abortera oönskade foster. Som sakkunnig får hon också ombesörja amputationer och liknande. Medicinerna lyser med sin frånvaro och behandlingsformerna är primitiva. Man luktar sig till inflammationer, använder läkeörter och så vidare. Platsen, belägen vid Ifjord i Nordnorge är också ett gömsle för agenter. Barnmorskan inleder ett sexuellt förhållande med finsktyske SS-officeren Johann Angelhurst. Han är å sin sida skadad av kriget och parets farliga förbindelse blir en symbol för Lapplandskrigets finsk-tyska allians. Finland hade upplåtit Lappland till tyskarna. I september 1944 ingår man vapenstillestånd med Sovjetunionen och krigskartan ritas om. Barnmorskan faller slutligen själv offer för de ohyggligheter som utspelar sig och med detta utvecklar sig romanen i en annan, mer illusorisk inriktning. Vad är drömmar och hallucinationer färgade av feberyra och vad är verklighet? I ett territorium som Gud tycks ha glömt, levde en hel befolkning av, trots och under kriget, som dess offer eller vinnare i olika grad. Katja Kettus kvinnoröst ger en annan, mer jordnära och naturalistisk tolkning – en ny pendang till gängse krigsskildringar.