Kanske började 70-talet redan 1968 och tog slut med urladdningen kring Folkkampanjen mot kärnkraft 1980.
Det är i varje fall tidsavgränsningen i EWK-museets nya utställning Mitt i rörelsen som visar ett urval ur en samling svenska affischer från de åren, alla kopplade till Ewert Karlssons (signaturen EWK) satirteckningar från samma period och samma teman.
Samlingen tillhör Håkan Agnsäter, som då befann sig mitt i denna rörelse.
– Från 1970 hade vi ett band som hette Solen skiner. Vi spelade bland annat på den första Gärdetfesten som jag var med om att arrangera. Då tyckte jag att det var så häftigt att se vårt namn på affischer så jag började spara dem. Men vi var med i olika sammanhang och jag rev med mig affischer därifrån också och hade dem uppsatta i det kollektiv jag bodde i då, berättar han.
Håkan Agnsäter fortsatte att spela musik i olika band men numera mer på fritiden. Han utbildade sig till psykiater, lämnade kollektivet men tog sina affischer med sig.
– Idag är jag glad att jag inte slängde dem. De har legat nerpackade i en väska som följt mig genom livet. Jag förstod inte att jag satt på ett kulturarv och att många av mina affischer bara fanns i ett exemplar.
Håkan Agnsäter beskriver känslan när han öppnade väskan och hur 70-talet då strömmade från de 150 affischerna i väskan.
Utställningen Mitt i rörelsen innehåller en bråkdel men visst får också jag känsla för tidens rörelser och idéer när jag ser affischer som Cecilia Löfströms feministiska Halva himlen är vår eller Annette Fahlstens Låt hundra blommor blomma (den sistnämnda en stödaffisch till bokhandeln Oktober). Den sistnämnda speglas i EWK:s propagandateckning för En bok för alla, överhuvudtaget gör urvalet att EWK framstår som mycket vassare än den milda satir som präglar större delen av EWK:s – med rötter i centerrörelsen – bilder.
– Internationellt var han riktigt vass, säger Christer Themptander som själv började göra affischer och vykort för att sprida på egen hand under den här tiden.
Collaget med städerskan som sopar samman rubriker från dåtidens damtidningspress med liknande uppmaningar om hur man ska vara och vad man ska köpa som kvinna är ännu aktuell.
Christer Themptander har fortsatt att göra politisk konst genom åren i både tidningar, tidskrifter, utställningar och egna böcker. Men han ser skillnader mellan då och nu.
– Även om jag var fysiskt ensam när jag stod och gjorde bilden kände jag att jag var del av en rörelse då. Det var musik, teater, bildkonst...gränserna var inte så skarpa. Idag är det mindre satiriska bilder i tidningar. En sådan sak som Margaret Thatchers död hade genererat massa bilder, men idag väljer tidningarna att publicera de officiella.
Men sin bildskatt som Håkan Agnsäter samlat har fått en renässans. Efter att ha skannat sina affischer och fått mycket uppmärksamhet, började han samlingen igen. Nu har han 800 affischer, många av dem visade på Nordiska Museet tidigare och i höst kommer hans bok "Affischerna! Från den svenska alternativrörelsen 1967-79", men till dess får vi nöja oss med urvalet i Mitt i rörelsen på Arbetets Museum.