Roland Paulsens bok "Vi bara lyder" (recenserad i NT av Magnus Sjöholm den 15 maj) har startat en debatt om arbete och mening. Det är intressant att notera att det samtidigt pågår en diskussion om att nästan alla jobb snart kommer att försvinna på grund av digitalisering och robotar.
I en artikel i Strike Magazine för två år sedan kopplade den amerikanske antropologen David Graeber ihop de här två fenomenen.
Ekonomen John Maynard Keynes menade på 1930-talet att tack vare maskiner skulle produktivitetsökningen bli så stor att vi år 2000 bara skulle arbeta 15 timmar i veckan.
Produktivitetsökningen har förmodligen redan inträffat och ändå jobbar vi mer än någonsin, skriver Graeber.
Anledningen är att det har skapats en massa meningslösa jobb inom till exempel personal, information, pr, affärsjuridik, service och ekonomi.
Det är förstås svårt att säga vilka arbeten som är meningslösa. Som Graeber påpekar så finns det de som tycker att hans jobb, professor i antropologi, borde räknas dit. Men med meningslösa avser han jobb som de som utför dem anser meningslösa. Känns ditt jobb påhittat? Ägnar du din dag, eller delar av den, åt meningslösheter? Förvånansvärt många tycks kunna svara ja på den frågan.
De här jobben har skapats i samma takt som industrijobb har försvunnit. Och de har skapats i ett kapitalistiskt system vars styrka sägs vara just effektivitet.
Att varje kontor i Sovjetunionen till stor del bestod folk utan vettiga arbetsuppgifter vet vi, men varför har vi påhittade jobb i väst?
Greaber menar, och hans svar känns lite vagt ska erkännas, är att de som styr över oss är livrädda för vad en befolkning som är glad, produktiv på arbetet och har mycket fritid skulle kunna göra.
I vilket fall, om Graeber har rätt och robotar tar över våra jobb, så kan allt fler av oss få se fram emot att ägna dagarna åt meningslösheter.