- Det känns otroligt hedervärt och omtumlande, säger hon.
Carola Hansson, "en europeisk författare med ett eget själslandskap" som det heter i motiveringen, får äran att gästa Övralid, Verner von Heidenstams sista hem, för att ta emot priset och hålla ett tal till minne av Heidenstam på dennes födelsedag den 6 juli.
Övralidspriset har delats ut av stiftelsen Övralid sedan 1945 i enlighet med önskemål i skaldens testamente.
I år var första gången själva tillkännagivandet av priset skedde under mer högtidliga former, den här gången på Albert Bonniers förlag i Stockholm. Kanske är det ännu ett tecken på ett allmänt ökat intresse för Heidenstam. För fem år sedan utkom förläggaren Per I Gedin med biografin Verner von Heidenstam: ett liv, där han sökte återupprätta nationalskaldens anseende, och i år aktualiserade Gedin frågan om med pamfletten Varför får inte Heidenstam vara den han är?
Carola Hansson menar att Gedins biografi har spelat en viktig roll för hennes egen syn på Heidenstam.
- Jag hade en mycket positiv bild av Heidenstam från ungdomen, men den kom att överskuggas av den allmänt spridda negativa bilden. Per I Gedins biografi gjorde ett väldigt starkt intryck på mig. Den visar att uppfattningen om Heidenstam som nationalist, kvinnofientlig och nazianstruken är falsk och full av fördomar. I själva verket är Heidenstam en mycket intressant och motsägelsefull författare.
Ser du några likheter mellan Heidenstams och ditt verk?
- Formellt inte, men Heidenstam skrev mycket om exil, och det är ett tema som återfinns även hos mig.
Som Per Wästberg, författare, ledamot av Svenska Akademien och tillika styrelsemedlem i stiftelsen Övralid, så fint formulerade det om Carola Hanssons författarskap vid tillkännagivandet: "med minnet som spaningsinstrument skildrar hon exilens föränderliga gränsområden".