Kanske väger prissumman lätt mot äran att få räknas till de utvalda, men även om vinnarna hamnar i hävderna, så garanterar det inte evig hågkomst.
Sully Prudhomme blev den förste i raden av pristagare när han mottog det 1904. Svenska Akademien fann en "ädel, sorgbunden tänkande ande, visserligen inte troende, men en sökare, medveten om människans översinnliga bestämmelse", men det är inget eftervärlden förstått att uppskatta.
Det förekom emellertid invändningar redan under samtiden och August Strindberg ansåg att det hela styrts av att den belönade tillhörde Franska akademien. Men fransmannen är inte ensam och man behöver bara räkna upp namn som Rudolf Eucken, Grazia Deledda och Paul Heyse för insikten om att glömda pristagare utgör en egen kategori. Samtidigt finns det ett stort antal författare som levt vidare trots att de blev snuvade på priset – inte minst Strindberg.
Den mest komiska Nobelanekdoten är nog den om italienaren Giuseppe Ungaretti. Han ställde i förväg till med bankett efter att ha fått en vink om att priset 1959 skulle gå till honom. I själva verket hamnade det hos landsmannen Salvatore Quasimodo.
Svårt att säga vem som får anledning att duka upp till fest, men man kan ju alltid gissa och då blir det Svetlana Aleksijevitij.
Strax efter klockan 13 på torsdagen vet vi säkert.