I Andrea Arnolds skakande dokumentär "Cow" får vi följa mjölkkon Lumas hårda tillvaro.
Engelskan Andrea Arnold är en av 2000-talets mest uppmärksammade filmskapare. Sedan hon vann en Oscar för sin kortfilm “Wasp” 2005 har hon med sitt skarpt verklighetstrogna uttryck fortsatt att forma vår tids långfilmer och tv-serier.
Hon har framför allt genom sitt vassa klassperspektiv skildrat flickors och kvinnors utsatthet i våra moderna västerländska samhällen, exempelvis i den moderna klassikern “Fish Tank” (2009), ofta omnämnd bland det nya årtusendets bästa filmer och jämförd med Francois Truffauts mästerverk “De 400 slagen” (1959). Vi får följa den vilsna, utåtagerande och isolerade 15-åriga engelskan Mia Williams (Katie Jarvis) som växer upp i ett utanförskapsområde i London och kämpar för att överleva i ett hem plågat av fattigdom, våld och sexuella övergrepp.
Med samma råa realism tog sig Andrea Arnold 2011 sig an Emily Brontës klassiska gotiska roman “Svindlande höjder” (1847) i en helt ny tappning befriad från all sin ursprungliga romantik och prisad för Robbie Ryans naturnära foto (han har också arbetat med den engelska disbänksrealismens nestor Ken Loach). Brontës berättelse om mental och kroppslig grymhet och relationsvåld ifrågasatte i sin tid det viktorianska Englands religiösa och samhälleliga normer. Det knyter an till hur Andrea Arnold ifrågasatt sitt samtida Storbritannien på samma vis. Hon ville följa Brontës bok till punkt och pricka och försökte hitta en rom att spela den mörkhyade hittebarnen Heathcliff, men de brittiska romerna ställde sig tveksamma till projektet. I stället föll lotten på den svarte skådespelaren James Howson som därmed gav filmen ytterligare en dimension av rasism och utanförskap.
I sin senaste film “Cow” (2021) lämnar Andrea Arnold de hunsade och utlämnade människornas tillvaro för att i stället utmana vår livsmedelshållning genom att under ett helt år följa kon Lumas tillvaro på en vanlig gård i hemtrakterna i Kent.
“Cow” är inspelad enligt cinéma vérité-stil, genom att ta vara på det naturliga ljuset och ljuden får vi genom Magda Kowalczyks kameralins en unik och skakande avslöjande inblick i livet för ett av de djur vars mjölk vi dricker och vars kött vi äter.
Utan tvekan blir Luma levande för oss, hennes känslor blir påtagliga, exempelvis ångesten, smärtan i hennes klagande muande när hon skiljs från ännu en nyfödd kalv strax efter födseln. Andrea Arnold har intervjuer sagt att det Luma utan tvekan var medvetna om deras närvaro och i hennes stora mörka ögon tycker vi oss se en vädjan och en djup sorg, men också en stoisk stolthet och strävsamhet.
Mjölkkon Luma uthärdar stoiskt ett svårt liv och tvingas gång på gång skiljas från sina kalvar.
För Andrea Arnold är det samtidigt viktigt att hennes avsikt med “Cow” varken är politisk eller djuretisk, hon vill bara visa för oss hur ett liv i den här världen faktiskt kan te sig, hur miljardtals andra varelser påverkas och lever i relation med oss människor.
Engelskan Andrea Arnold är en av vår tids mest uppburna och inflytelserika filmskapare.
“Cow” är en både rörande vacker och väcker känslor av djupt obehag när vi konfronteras med vårt eget samvete. Filmen har hyllats av kritikerna världen över och i kväll visas den på Cnema i Norrköping. Efter visningen följer ett samtal med Helena Röcklinsberg, som forskar om djuretik vid Sveriges Lantbruksuniversitet.
Se filmen!