I Kristoffer Granaths fotoutställning ”Vissa dagar lever vi” får vi dyka in i berättelser från arbetsplatser som lagts ner. I ”Erosion” skildrar han klimatförändringarnas effekter på den skånska kusten.
– Mitt fokus ligger på de stora samhällsförändringarna, alltid med människan i centrum. En vän titulerade mig som skilsmässofotograf då mina projekt så ofta fokuserar på nedläggning och den ångest det medför för de människor som drabbas, säger Kristoffer Granath.
Under 2019 mottog han dokumentärfotopriset av Arbetets museum och i torsdags öppnade hans två fotoutställningar, som är den första vernissagen som hålls på Arbetets museum sedan restriktionerna släpptes. Vi får möta fyra olika arbetsplatser: Kärnkraftverket i Barsebäck, Findusfabriken i Bjuv, Höganäs Borgestad och Arbetsförmedlingen Klippan/Åstorp. De har en sak gemensamt – de har eller är på väg att läggas ner.
Kristoffer lyfter människorna som inte trodde att de skulle bli hörda, bland annat de tidigare anställda på Höganäs Borgestad, som tillverkade och lyfte eldfast tegel. Han beskriver dem som musklerna i byn.
– De trodde inte att någon skulle bry sig om att de gjorde tegelstenar. För dem var det en stolthet att få visa sig i sin arbetsroll.
Kristoffer berättar att de anställda lyfte 35 ton om dagen.
– En man kunde inte längre stänga sin hand. Han var den enda som kunde ta två tegelstenar samtidigt.
Vi får också dyka in i Findusfabriken, hjärtat i Bjuv. Fabriken som sades skulle producera framtidens mat i ”Food Valley of Bjuv”. Ett toppmodernt fryshus hade precis byggts för 500 miljoner, nytt växthus och odling av svenska jätteräkor från fabrikens spillvatten hade dragits i gång när beskedet kom 2016 om att fabriken skulle läggas ner.
– Folk började ta ner saker och lämnade sitt kontor samma dag som beskedet kom. 450 personer arbetade där. Alla har ju en relation till Findus. I Skåne fanns en stark ”Findus-anda”.
Om ”Vissa dagar lever vi” skildrar en nedmontering av det människor byggt upp, så är ”Erosion” en berättelse om hur själva naturen vittrar bort. Här vänder Kristoffer sin blick mot klimatförändringarna och dess konsekvenser för människor längs Skånes kust. Utställningen är framtagen i samarbete med SMHI, som bidrar med information om klimatförändringarnas effekter.
– Den ganska tunga informationen blir lättare att ta till sig med hjälp av Kristoffers bilder. Vårt samarbete beror på vårt regeringsuppdrag om att vi på SMHI ska kommunicera om klimatförändringarna, säger Eva Olsson kommunikatör på SMHI.
Anette Jönsson, oceanograf på SMHI, berättar att havet stiger på grund av den globala uppvärmningen och kommer att fortsätta att stiga i flera 100-tals år.
–Det går bara åt ett håll, det vi kan göra är att försöka begränsa utsläppen så att havsnivåhöjningen går långsammare och ger oss mer tid till anpassningen, säger Anette .
Även Norrköpings kommun medverkar i utställningen ”Erosion”.
–Hur mycket vi minskar på utsläppen avgör hur mycket vi måste anpassa oss till det nya samhället. Vi vet att vi har en havsnivåhöjning i Norrköping och vi behöver ta höjd för de kommande 100 åren framöver. I den här utställningen har vi tagit Inre hamnen som ett exempel. Där har kommunen tagit höjd för havet och på vissa ställen höjt upp till 2,5 meter för vattnet inte ska komma in i staden, säger Merja Willman, miljö- och klimatstrateg på Norrköpings kommun.