Miss KittinElectroclash

EMI
Det kunde man kanske ha räknat ut, att den svalnande electroclashens främsta diva skulle gå vidare, och lyckas återuppfinna sig själv. Ändå blir man överraskad. Jag menar - electroballader? Det här är alltså Miss Kittins första riktiga soloalbum och hon har såklart flyttat till Berlin men taggat ner ordentligt sen samarbetet med The Hacker och Gigolo Records, som resulterade i fantastiska First Album 2001. Framför allt är det mer personligt nu. Miss Kittin klär sig inte ut sig i kinky sjuksköterskeuniformer längre, utan sjunger om kärlek, kyssar och identitetskris som en fullfjädrad romantiker. Jag tror inte ens att hon vill dansa. Ibland blir hon nästan en parodi på sig själv, men allt det där arty och ultraurbana som slutligen gjorde electroclashvågen till ett skämt har ersatts av finstämd melankoli. Lite som mjuka tryckare för brustna ravehjärtan, kan man säga.