En böljande symfoni för symfoniorkestern

Det är lätt att tycka om Rachmaninovs musik. Den böljar sig fram och melodin står i centrum.

Konsertrecension2015-03-06 14:00

”Symfoni nr.3” påbörjades sommaren 1935, ett par år efter det att han komponerat ”Rapsodin över ett Paganinitema”.
Uruppförandet skedde i november 1937 under ledning av Stokowski, men vid inspelningen av symfonin två år senare dirigerade Rachmaninov sitt eget verk. Traditionalisterna tyckte att tonsättaren hade hemfallit åt modernism, medan nytänkarna menade att det skett för lite av utveckling hos komponisten.
Dirigenten Michael Francis lockade ett fram ett sound med klanglig skärpa. Han ställde skilda rumsligheter bredvid varandra och spände långa musikaliska bågar som kontrast till de snabba och hårda partierna som dominerades av blecket och slagverket.
Hela verket fick en tydlig färdriktning och en högromantisk resning. Francis fokuserade på verkets inneboende motstridiga viljor utan att problematisera alltför mycket. Här fanns ett oavbrutet emotionellt flöde med en oavbruten effektiv energi.
Det är dessa tillfällen som får mig att tänka att en symfoniorkester oavbrutet borde ägna sig åt att spela just – symfonier.
Michael Francis kontrabaskollega Björn Malmqvist, stämledare i symfonikernas undre klangliga regioner, var solist i Einojuhani Rautavaaras kontrabaskonsert ”Angels of Dusk”, en skymningskonsert av det annorlunda slaget.
Malmqvist visade på instrumentets skilda röster, alltifrån falsett till bröstlägen i denna för solisten återhållna kammarmusik. Stundtals med tuff motvind från blecket, men i mellansatsen en hel soloteater med snabba stämningsskiften i ett utforskande av instrumentets möjligheter i finstämda kvalitéer.
Finalens klanger med lager på lager, tufft rytmiserad, sökte bryta upp skymningslandet. Men skymningslandet segrade och avslutningen blev till suckar in i evigheten.
150-årsjubilerande Jean Sibelius kända ”Valse Triste”, musik som tonar ut och in ur evigheten, blev till en fenomenal inledning av konserten. Sensibelt och stramt.

Musik

Norrköpings symfoniorkester
Dirigent: Michael Francis
Solist: Björn Malmqvist, kontrabas
Sibelius: Valse triste
Rautavaara: Angel of Dusk, konsert för kontrabas och orkester
Rachmaninov: Symfoni nr 3
De Geerhallen

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!