– Jag är nog lite sträng mot mig själv och tycker inte alltid att jag har så mycket att visa, säger Norrköpingskonstnären Ann-Mari Tamminen Meuller när vi möts i Galleri Kronan.
Utställningen "Slaggsten och järnoxid" är en hyllning till landskapet i Bergslagen. Ann-Mari Tamminen Meullers familj har rötter i Finland, men flyttade 1950 till det lilla gruvsamhället Stollberg nordväst om Ludvika.
– Man bröt silver i gruvan, sedan övergick man till bly, mangan och zink. Vi barn sprang och letade slaggsten. De var vackra som ädelstenar och skiftade från blått till mörkt grönt. Minnen som jag har bevarat kommer ibland när jag blinkar. Nu var de dags att plocka fram dem, säger hon.
När Ann-Mari Tamminen Meuller flyttade till Norrköping 1974 arbetade hon som lärare på Kristinaskolan och sedan Klingsborgsskolan, Ljuraskolan och De Geersklan. Men hon målade vid sidan av sitt arbete och så småningom blev hon en av konstnärerna i KIFiN, Konstnärernas intresseförening i Norrköping. Hennes ateljé ligger numera på våningen ovanför galleriet. Tidigare målade hon figurativt, men nu är naturbilderna mer abstraka. I en titel citeras finnmarkspoeten Dan Anderssons inledande ord i "Visa vid kolvakten".
– Liksom honom vill jag hylla dem som slet, säger Ann-Mari.
De färgintensiva akrylmålningarna fångar slaggstenens blågröna nyanser och järnoxidens skiftningar från gult till djupt rött och brunt. Själv beskriver hon sitt måleri som mollstämt, det är hennes egen grundton. Barndomens magiska metallskimmer står i kontrast till verk i dagens mera krasst brungrå färgskala. De ger ett dovt eko av ett övergivet brukssamhälle med öde gruvhål, förgiftad mark och tät granskog där barndomens blåsippsäng en gång blomstrade.
Utställningen öppnar på lördag, den 24 november och pågår till den 9 december.