Efter att länge stått oläst i hyllan plockade jag häromdagen ner Lawrence Durrells ”Alexandriakvartetten”. Avgörande anledning till den plötsliga impulsen är en serie som går på SVT om söndagarna.
Den heter ”Enkel resa till Korfu” och om jag förstått saken rätt har den visats tidigare och jag kan rentav ha sett den. Men en allt bättre glömska gör sådant rätt ovidkommande och grumlar inte känslan av något nytt.
Handlingen utspelas på den grekiska ön under några år på 1930-talet och i centrum står familjen Durrell, som av ekonomiska skäl lämnat en grå mellankrigstid i England för att njuta av solen över den grekiska övärlden.
Det är en charmfull berättelse om en kaotisk familj, som försöker finna sig till rätta i den nya omgivningen.
Serien bygger emellertid inte på något som Lawrence Durrell skrivit. Förlagan är i stället den yngre brodern Geralds tre böcker om uppväxtåren på Korfu -”The Corfu Trilogy” från mitten av 1950-talet..
Ljuset flödar över familjemedlemmarna, men mycket tyder på att det fiktiva fått väga över. Häromåret utkom Michael Haags ”The Durrells of Corfu” och i den berättas om mentala sammanbrott, missbruk, illegala aborter, rädsla för epidemier och kontroverser med omgivningen. Modern Louisa framstår i tv-serien som en lugn och oändligt tålmodig matriark, men enligt Haag var hon en hårt prövad kvinna, som blev gravt alkoholiserad efter att ha förlorat både make och en liten dotter under familjens tid i Indien. Missbruket ska också ha varit det egentliga skälet bakom uppbrottet från England.
Systern Margo invände senare högljutt mot broderns porträtt av henne som kärlekskrank yrhätta. Hon skrev för övrigt en egen bok om sitt liv, ”Whatever happened to Margo?”, och i den berättar hon bland mycket annat om umbäranden under andra världskriget. Hon födde ett barn i ett italienskt fångläger och det höll på att kosta henne livet.
Men whatever hände med de andra?
Lawrence Durrell blev både diplomat och litterär storfräsare, den engagerade djurvännen Gerald - i serien skapar han ett eget menageri - vann berömmelse som zoolog och författare. Egentligen var det bara mellanbrodern Leslie som försvann helt utom synhåll. Han framställs som en lite småvresig och vapentokig jägare. När han dog 1983 lär ingen av syskonen ha bevistat hans begravning, vilket möjligen tyder på att berättelsen om familjegemenskapen på Korfu först och främst var drömmen om ett förlorat paradis. Men i bland kan det väl finnas anledning att låta litteraturen ljuga ihop en lite bättre värld.