En favorit höll, en annan föll och så en oväntad entré av Björn Gustafsson, den så saknade Björn Gustafsson, som i samma ögonblick han stod där vid sidan av Carina Berg igen kastade oss tillbaka till Linköping och Melodifestivalen 2008 och alla tiders bästa humornummer (det har sin givna plats i tävlingens "Hall of fame").
Han nobbade såväl gitarren som sången den här kvällen, men jublet och skratten skapade stormstyrka också inne i arenan.
16 år är en lång tid.
16 år är en lång tid i väntan på en uppföljare, men den höll och vi slapp uppleva ett antiklimax likt det Björn Gustafsson fick uppleva i afton. Jag blir ju onekligen en smula nyfiken på hur resten av veckorna kommer se ut med Gustafsson i kulisserna hela, hela tiden.
Den första kvällen på den långa, långa resan till Eurovision (vi ska ju tillbaka hit i maj) tog oss med genom alla känslor på ett sätt bara den här smått galna cirkusen kan göra, där egentligen bara en enda sak var klar från början till slut under veckan. Smash into pieces har ägt arenan och scenen från det första till sista ögonblicket med sin "Heroes are calling".
Det var därför givet med en "smash into finalen".
Gruppens stora framgångsvåg, som började just i Malmö med "Six feet under" förra året, sveper vidare genom landet och längre ut än så. De har i takt med tiden växt och vågar ta ut svängarna lite mer. Numret, som låtskrivaren Jimmy "Joker" Thörnfeldt från Norrköping beskrev som "lite större, lite häftigare, lite pampigare och mycket dyrare", gjorde ingen besviken.
Att de fick sällskap av kvällens i särklass bästa röst i Lisa Ajax och hennes "Awful liar" kunde ha varit en överraskning i början av veckan, men till skillnad från Samir & Viktor så levererade hon sitt nummer på bästa sätt. Hon nådde ut med sin röst och spröda trygghet mitt i allt det svarta och fångade Sverige.
"Jag är lite i chock just nu. Det är faktiskt ganska obeskrivligt med mycket, mycket känslor", sa hon direkt efteråt.
I dagar har Samir & Viktor väntat på det verkliga ögonblicket, när de skulle följa upp sina succéer på just den här scenen tidigare år och göra hela våren till "Hela världen väntar" i sin comeback.
Det kom aldrig.
Det hände något.
Jag har sett deras energi, passion och glädje om och om igen de senaste dagarna, men när det gällde som mest och bäst verkade hela bubblan spricka på bästa sändningstid. Här, i ett rum intill själva arenan, kunde vi känna gunget och stämningen, men deras energi, passion och glädje nådde inte hela vägen hem till tv-sofforna runt om i landet.
Vi lär säkert få uppleva ett och annat favoritfall på den sex veckor turnén. Inget lär dock bli lika tungt och överraskande som det här. Det ryktades tidigt om problem med röstning och appstrul i början, men någonstans har publiken tagit en annan väg i tycke, känsla och smak under de sex åren de två varit utanför Melodifestivalen.
"Tråkigt, tråkigt... Folk tyckte väl vår låt var dålig. Jag vet inte. Det var verkligen synd. Vi gjorde det bästa vi kunde", sa Linköpingssonen Samir, när tv-kamerorna slocknat och Melodifestivalen var över innan det riktigt roliga började.
"Ibland krävs det en käftsmäll för att man ska komma tillbaka... Vi ska det. Vi är revanschsugna. Vi har mycket roligt framför oss tillsammans och ska glömma det här så snart vi kan.
