Bortskämd kulturelit. Vilka är det? Artistbojkott. Vem drabbar det? Det undrar NT:s kultur- och nöjesredaktör Mats Willner.
Jag ser mig, som NT:s kultur- och nöjesredaktör, som en kultur- och nöjesamatör, som har förmånen och lyxen att leva i, prata med, skriva för och visa upp Norrköping.
Hela Norrköping.
Från en trädgårdsteater i Röda Stan till Symfoniorkesterns konsert med kungaparet på första parkett vid Gripsholms slott.
Det är mindre än en vecka mellan upplevelserna.
Är jag en del av den bortskämda kultureliten, som vägrar se samhällets enorma utmaningar och inte förstår hur värdefull och viktig varje krona är för vår välfärd?
Jag skulle inte tro det.
Att ställa två grupper i samhället mot varandra och på så sätt skapa en konflikt ur ingenting är oansvarigt, ovärdigt och orättvist mot oss alla – vare sig du har säsongskort på Louis de Geer, spelar amatörteater eller skapar konst på din egen kammare.
Att det nya styret vill se de större institutionerna bära sig själva bättre och locka mer publik – och därmed större intäkter – är fullt logiskt. Jag ser inga problem med det, men under den absoluta toppen skakar det av oro för framtiden på grund av attityden och nonchalansen. Det finns en passion och en lidelse att skapa spännande saker med små medel för oss som bor och verkar här, men vart de ska ta vägen när en grund i kultur- och fritidskontoret splittras är fortfarande en gåta.
Det finns en stor risk att vi upplever en nedvärdering av en stor folkrörelse som Norrköping har byggt upp under lång tid.
Jag gillar heller inte ordet bojkott.
"Jag skulle istället önska att artister, skådespelare, musiker, konstnärer, filmare och många andra vallfärdar till våra gator och torg och visar all den styrka, all den kraft och all den glädje kultur och nöje faktiskt skapar", skriver Mats Willner.
Jag gillar det verkligen inte, när artisten Tomas Andersson Wij går ut och skriver "Jag tycker vi ska ge politikerna i Norrköping vad de ber om. Jag kommer inte spela där under 2024 och jag uppmanar mina artistkollegor som har möjlighet att inte heller göra det". Tomas har, med sitt inlägg, fått glada tillrop, tummen upp och hjärtan från olika delar av vårt land, men – och det är ett viktigt men – det här är en rak käftsmäll mot flera av våra lokala entreprenörer inom kultur- och nöjesvärlden.
Många sliter verkligen för att få sin verksamhet att gå runt med knappt en krona i kommunalt stöd för att skapa fest och glädje i vår vardag.
Jag skulle istället önska att artister, skådespelare, musiker, konstnärer, filmare och många andra vallfärdar till våra gator och torg och visar all den styrka, all den kraft och all den glädje som kultur och nöje faktiskt skapar.