På väg till jobbet råkar jag lyssna på Vetenskapsradion, som berättar om nya rön kring Yersinia pestis – bakterien bakom Digerdöden som härjade under medeltiden.
Epidemin är historiens största katastrof och det finns uppgifter som säger att en fjärdedel av Europas befolkning dog under 1300-talet.
Amerikanska forskare har kommit fram till att den var tämligen ofarlig för 5000 år sedan, men jämförelser med äldre former av bakterien har visat att det bara behövdes en ytterst liten mutation för att göra den ödesdiger. Förändringen i en enda gen gav förmåga att infektera lungor och lymfkörtlar.
Osökt kommer man att tänka på Tomas Tranströmers diktrad: ”Mitt i livet händer det att döden kommer och tar mått på människan. Det besöket glöms och livet fortsätter. Men kostymen sys i det tysta.”
Det var ju precis vad som hände när Yersinia pestis blev dödlig. För rätt många år sedan intervjuade jag Dick Harrison som belönades med ett Augustpris för sin bok ”Stora döden” och han berättade att många mikrobiologer fruktar att ”kostymen sys i det tysta” och att nya epidemier är på väg.
Positivt är att de nya uppgifterna kan bidra till botemedel, men också att böld- och lungpesteninte längre utgör något allvarligt hot.