Det var något med den där refrängen, som sakta tog sig in och, till slut, fick fäste i tankarna och aldrig slutade snurra mitt huvud under de här dagarna på vägen fram till kvällen i Vida Arena.
Jag var absolut inte ensam.
Vi såg och hörde det nu.
Att Hollywoodfrun från Norrköping skulle stå på den här scenen och sjunga "I won´t shake (La La Gunilla)" var länge bara en kul grej, men i takt med tiden växte något annat fram. Jag underskattade, jag måste erkänna det, Gunilla Persson och hennes popularitet runt om i landet. Hon är och gjorde sin låt på ett sätt bara hon kan göra. Det gick hem i tv-sofforna. Jag har nog aldrig tänkt ordet folkkär om Gunilla Persson och kan inte sträcka mig så långt nu heller, men hon vaknar upp i ett Sverige med en annan bild än den många matats med genom åren.
Melodifestivalen slutar heller aldrig charma oss med de mest oväntade inslagen och numren.
Gunilla Persson var ett enda leende, när poängen trillade in på tavlan och hon lyckades ta en av de två platserna till det högst ovissa finalkvalet i Karlstad om två veckor.
"Det här var helt fantastiskt. Jag är alldeles överväldigad av stödet från så många människor. Jag kände en enorm lycka i bröstet i slutet av låtarna och kunde inte stoppa tårarna av lycka. De förstörde mitt smink, men det löste sig", sa Gunilla Persson med hon ställde upp på selfie på selfie med den unga publiken.
Det blev inte ett klassiskt Hollywoodslut på den här oväntade musiksagan, som kantats av rubriker, sjukdom och jetlag, men väl ett kapitel till med finalkvalet
"Jag har ju varit väldigt nervös. Jag har aldrig varit med om någonting liknande och har inte stått på en så här väldigt stor scen tidigare i mitt liv. De flesta som håller på med musik, de jobbar sig upp till det här stadiet, men jag kommer ifrån att jag inte har gjort någonting på över 40 år inom musiken. Ni har inte sett det sista av mig inom musiken", sa hon i en TT-intervju.
Hon fick sällskap till Karlstad av artisten Klaudy och låten "För dig", som Åke Olofsson från Norrköpings egna Den svenska Björnstammen varit med och skrivit. Han svarade för ett starkt nummer och lyckades hålla i balladen hela vägen.
"Jag känner mig inte ens lättad. Jag är bara lycklig", sa han.
Jag har sparat det bästa till sist.
Vinnarlåtarna.
Växjö och Vida Arena har genom åren en fin tradition i Melodifestivalen. Här har man, från just i den här arenan, skickat två vinnare av hela Melodifestivalen vidare... Loreen vann med "Euphoria" 2012 och Robin Bengtsson lyckades vinna med "I can´t go on" 2017. Det är möjligt det kommer hända igen.
Jag trodde Jacqline, som sett så trygg och säker ut på repetitionerna i veckan, brände sin chans i ett litet nervigt nummer, men hennes "Effortless" visade sig slå knock på allt och alla. Den här låten är, när allt kommer omkring, den bästa hittills och kommer absolut utmana om titeln på Friends Arena.
Att hemmadottern Cazzi Opeia, som också varit med och skrivit "Effortless", tog hem en dubbelseger med sin överlägsna "Give my heart a break" kändes inte mer än den rätt den här kvällen, som verkligen vara kvinnornas.
Från början till slut.
Även om jag hade kunnat vara utan Christine Meltzers gamla imitation från Hey Baberiba av Gunilla Persson, som satte en fin punkt den.
"Nu har du gjort ditt jobb så nu kan du gå hem".