NT har pratat med Robbie Williams

Sandra Wall tog ett snack med Robbie Williams, internationell superstar och grym liveartist.

Krönika2015-05-08 20:01
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Videon är inte längre tillgänglig

Jag är bara någon vecka äldre än Robbie Williams (födda 5:e resp 13:e februari 1974), men det känns som om han har hunnit med ett liv extra på den tiden. Det enda vi möjligen har gemensamt är att våra söner heter Valentin i mellannamn.

Inför vårt samtal var jag lätt stressad. Som så ofta med artister var intervjun uppskjuten ett par timmar och i bilen försökte jag få tonåringen att förstå läget genom att jämföra med om hon skulle ringa upp One Direction.

Take That och pojkband var aldrig något för mig, men minnen från Robbie Williams solo kring millenieskiftet finns det gott om. Plötsligt spelades ”She´s the one” på radion och lugnet lade sig inombords. Jag känner den rösten och fick chansen att vara en kanal ut till er läsare – precis som radion sänder ut låten.

Fokus ligger alltid på att ni ska få veta mer, lägga en ny dimension på artisten och musiken och i det här fallet faktiskt att ta pulsen på formen. Jag kan meddela att Robbie är i högform. Att han kommer med just sin LMEY-tour, med låtar från förr och nu, känns helt perfekt.

Den Kiss-inspirerade ansiktsmålningen från originalvideon till "Let me entertain you" är tillbaka på pressbilderna inför turnén, men vi lär får se hans riktiga ansikte på Bråvalla Festival.

Jag beundrar resan han har gjort. Från att ha hånats i pojkband, partat med Oasis och gänget, genom en galen solokarriär fylld med pop, electronica, dance och storband samt flyttat till Kalifornien och tillbaka och bytt stil från rocksnubbe till en brittisk gentleman. Etablerad superstjärna med listettor och familj lagom till 40-årsdagen.

Trots att depressioner och andra problem har diskuterats i pressen och barnafödsel visats upp på Youtube har han inte vikt ut sig nämnvärt genom åren. I stället njuter han av direktkontakt med fansen med humorn i behåll.

Jag har intervjuat många stjärnor och träffat ännu fler. Min uppfattning är att Robbie Williams är en av dem som fortfarande älskar att stå på scenen. Kanske är räddningen att han inte är rädd för uppmärksamheten. Han slickar fortfarande i sig den som en katt lapar grädde.

Visst var det en del ytlig charm typ "I´m in Abu Dhabi, darling", "I like it when my fans stroke my ego" och "take care love!". Men han har också ett varierat sätt att uttrycka sig, en blandning av enkelt snack och vackra uttryck som tyder på att det var en naturlig svada. Han fick mig att skratta trots att frågorna inte var särskilt roliga.

Att intervjua artister kan vara riktigt krångligt. Administrationen kan ta ett par månader, vissa vill ha frågorna skickade i förväg och ibland krävs kontrakt för när vi får publicera, tystnadsplikt och annat. Men det är alltid värt det och den här gången behövde jag verkligen inte tvivla på om det verkligen var Robbie Williams jag pratade med. Hans "röst-ID" är oerhört starkt. Personligheten också.

I juni är Robbie Williams på plats här i Norrköping, men redan nu kan du ladda upp. Jag kommer att stå där på vårt gamla flygfält med resten av publiken och säga; "ja tack – underhåll mig!".

Du läser intervjun med Robbie Williams på nt.se under lördagen.

Sandras 5-i-topp:

Krönika

Advertising space (2005)

She´s Madonna (Med Pet shop boys, 2007)

Let me entertain you (1998)

Come undone (2003)

Mr Bojangles (2002)

Mest uttjatad, men ändå briljant: Angels (1997)