Vad händer när kulturen tystnar?

Den stora tystnaden efteråt känns mer skrämmande än det akuta hotet.

Micke Pihlblad

Micke Pihlblad

Foto: ntm

Krönika2020-03-21 08:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

För en gammal undergångsromantiker är det lite knepiga tider just nu. Tankarna vandrar oundvikligen iväg till klassiska tv-serier som "De överlevande" och andra apokalyptiska skildringar. Jag erkänner att tankar på naturens hämnd har dykt upp när rapporter presenteras om hur mycket koldioxidutsläppen faktiskt minskat i Kina och Italien efter Coronavirusets härjningar. Jag får verkligen anstränga mig för att kväsa dystopikern i mig och lägga alla sci-fi-kopplingar åt sidan. Det är viktigare än nånsin att hålla huvudet kallt och åtminstone försöka titta framåt.

Det blir tystare och tystare när musik, teatrar, krogar och filmsalonger stänger ner och vad gör det med oss som människor när allt som ger oss glädje, tankar och perspektiv på tillvaron försvinner? Risken är uppenbar att vi står inför ett tråkigare, mer inhumant och betydligt mindre upplyst samhälle. Så den som förnimmer en liten retning i halsen och oroligt börjar blicka mot antalet tillgängliga toarullar (och alla vi andra också) bör skicka en tanke till alla de som dagligen gör det de älskar för att ge oss det vi tycker om. Musikerna och skådespelarna som spelar för oss, arrangörerna och alla andra i leden från ursprungsidé till scen som ordnar eventen, konserterna, utställningarna och föreställningarna, krogarna vi går till för att träffa vänner och ha kul. Väldigt många av dem gör det med väldigt små eller obefintliga medel och marginaler.

Hur många kommer att finnas kvar när eller om allt är över? Sociala medier översvämmas nu av uppmaningar om att stödja din favoritkrog, dina lokala artister och kulturarbetare. Än står entrédörrarna åtminstone lite på glänt så ta del av det som ännu erbjuds så mycket som möjligt och som är försvarbart ur hälsosynpunkt. Eller köp skivor, beställ merchandise, köp konstverk och hämtmat.

För vad ska vi annars göra sen? Personligen har jag redan börjat gå lite torrt när det gäller Netflix, HBO och andra streamingtjänster så soffan känns inte som ett långsiktigt alternativ. Det är väl i princip bara "Tunn Is" som återstår för egen del men känner mig inte tillräckligt drabbad för att stå ut med Lena Endre som stirrig svensk utrikesminister varken för tillfället eller som ett framtidsscenario.

Så vill vi inte vakna upp till ett Sölvesborg upphöjt till tio om X antal veckor eller månader måste vi göra vad vi kan här och nu. Support your local kulturdealare! Det kommer att bli väldigt tyst och tomt annars.