Absolut avskyvärda textfraser som etsat sig fast i minnet

Det finns sångtexter med storartad lyrik och rika dimensioner. Jag tänker på texterna på skivor som Pink Floyds Dark side of the moon. Lou Reeds Berlin. Alan Parsons Eye in the sky. DcTalks Jesus freak, Roxy Musics Stranded, för att ta några exempel.
Och så finns det sådana texter som man grubblar sig sömnlös över hur någon människa med minsta rest av IQ och integritet kunnat sitta och knåpa ihop för att sedan seriöst torgföra för pengar.
Det finns ett otal exempel på texter som aldrig någonsin borde ha fått komma till, än mindre exponeras på skiva, i radio eller i danspalats runt om i landet.
Lås nu in dig på din kammare. Dämpa belysningen. Huka. För nu ska här presenteras ett gäng riktigt skämmiga exempel på textförfattarskap i den absolut lägsta skolan.
Jag vill först med skärpa påpeka att jag självklart inte är ägare till någon av de skivor på vilka följande textfraser för evigt finns inristade, så exemplen är återgivna fritt ur minnet.
Rena fina Rut
Du ser så ren och vacker ut...
Vem som än var föremålet för denna hyllning, kan hon knappast ha jublat. Hon måtte ha känt sig som en nytvättad Volvo 142.
En student från Uppsala-lala, la-lalalala, la-lalalala
en student från Uppsala-lala, la-lalalalejj...
Jag kan se textförfattaren framför mig när han/hon kom på det geniala draget att låta ett hysteriskt lallande knyta an till de sista bokstäverna i ortnamnet Uppsala. Men Nobelpriset i litteratur blev bara ett besök på Svensktoppen på 60-talet.
Göta kanal, mitt ideal
där finns ju inte varken haj eller val...
Vilken ogrumlad insikt i nämnda kanals undervattensliv! Textförfattaren var övertygad om att världen inte fick undanhållas dessa remarkabla upptäckter. Fast sången platsade knappast ens som undervisningsmaterial på lekis.
Hasta la vista, nu åker jag hem till Sweden (uttalat sviiiiiden)
Gracias muchos och tack för den här tiiiiiiden...
Textförfattaren hade nog druckit lite för mycket Piña Colada. Någon annan rimlig förklaring finns inte till blandningen av spanska och engelska i denna dansbandslåt som skriker grisfest på Mallis.
Min bror bor i Södertälje
min mor bor i Södertälje
och i Södertälje bor jag själv...
Om jag inte minns fel så var det Kisa Magnusson som sjöng högt ur folkbokföringen och plågade svenska folket med denna släktinformation under alltför många veckor på Svensktoppen.
Du borde köpa dej en tyrolerhatt
bara därför att göra livet glatt...
Östen Warnerbring lyfte fram en dåtida prozac utan andra biverkningar än tryckmärken efter svettbanden. Men melodin gjorde säkert både en och annan galen med sin extrema flåshurtighet.
Apropå flåshurtighet skulle jag kunna nämna melodier som Lite socker i botten så går medicinen ner, Grabben med chokla i och Nu ska vi vara snälla. Men jag låter bli.
Det jag nu funderar över är om jag skulle samla alla dessa låtar på en CD. Den skulle säkert sälja som smör... Gäller bara att hitta ett lämpligt namn. Något på Absolut.
Det får bli Absolut Avskyvärt.