Ännu lever reggaekulturen i Skärblacka
I lördags hölls minneskonsert för Bob Marley i Skärblacka. Förutom ortens egna Kalle Baah hjälpte Papa Dee till att locka en stor publik.
Foto: Fotograf saknas!
-Jag spelade trummor i ett av de första banden och var med och startade Blacka Musik en gång i tiden, säger han stolt.
Håkan tror att reggaen kommer att leva kvar länge än i och med den nya Blacka Musikskolan. Vi står utanför Skärblackas Folkets Hus och Håkan undrar när konserten egentligen börjar, men då har redan första bandet One Vibe spelat en bra stund. Ganska otacksamt att vara först ut.
Det blev tidigt utsålt till kvällens konsert, men under dagen spelade Ital Dracula Inc. och ASCA - som är ett av Blacka Musiks få "tjejband", utomhus i en gratiskonsert öppen för allmänheten.
Kvällens andra band är Riddim Section, som även de spelade på dagen. Lite mer folk har samlats framför scenen, men de flesta ligger fortfarande kvar i gräset utanför, insvepta i Bob Marley-flaggor.
Rebecka Tegner och Emelie Arkin vill väldigt gärna vara med på bild.
-Snälla, våra föräldrar blir så stolta då, tjatar de.
De är här för andra året i rad, mest för att se Kalle Baah.
Vi lämnar Folkets Hus ett tag för att äta och njuta av tystnaden. Eter en stunds letande hamnar vi på Pizzeria Domino i centrala Skärblacka. När vi ska beställa nyper en okänd kille fotografen i magen och frågar om han verkligen ska äta pizza. Jag ler sardoniskt. Här är det allt annat än tyst och stämningen fascinerar. Från bordet intill hör vi hälsningen "tjenis penis", ett uttryck som åtminstone inte jag hört sedan början av 1980-talet. Börjar misstänka att vi hamnat på byns fritidsgård för vuxna.
<br><span class=MR>Skärblackas hjältar</span>
När Bob Marley dog för 21 år sedan spelade Kalle Baah en spontan hyllningskonsert, som sedan dess varit tradition. När de spelar är det trångt på golvet framför scenen. Det märks att de är Skärblackas eviga hjältar och den unga publiken liksom gungar omkring till låtar som Små små svarta änglar och Marley-covern One love. Med sig har de den nu mera ordinarie bandmedlemmen Tony Ellis.
En av Blacka Musiks eldsjälar, Patrik Hyberts, försöker förklara varför reggaen fått fäste just här.
-Det började med Norsholms Befrielse Front sedan kom Kalle Baah. Andra band ville väl göra det de gjorde. Mitt band sjöng om Mandela och om att befria Sydafrika.
Blacka Musik har tagit delar av reggaekulturen, men inte hela paketet. Alltså, här kan man spela reggae utan att ha rastaflätor och knarka ihjäl sig.
Årets minneskonsert är ovanligt välbesökt. I flera år har Patrik velat få hit Papa Dee.
-Jag kände att han var perfekt och när jag träffade honom på ett föredrag frågade jag om han vill komma, berättar han.
Trots att Papa Dee spelar till reducerat pris och att nästan alla inblandade jobbar ideellt krävs bidrag för att få det att gå ihop.
-Vi är jättetacksamma över kommunens samarbete. Både Skärblacka kommundelsnämnd och Allmänkultur stödjer oss, säger Patrik.
<br><span class=MR>Pengar är inte viktigast</span>
Innan spelningen träffar vi Papa Dee och frågar varför han ställer upp.
-För att folk gillar reggae i Skärblacka, det är roligt. Det finns bra och dåliga spelningar. Även om man får fullt betalt kan en konsert vara ett enda långt lidande, pengar är inte viktigast, menar han.
Och han är onekligen ett populärt inslag, nästan lika uppskattad som Kalle Baah. Till snygga blåsinstrument sjunger han Soul Shake down party av Bob Marley. Frågan är bara varför Pappa Daniel pratar så mycket engelska.
Så jobbar vi med nyheter