Bella Stenberg: Semestra inte i Sverige på hösten

Vi tvekade faktiskt en kort stund. Spanien var exotiskt och annorlunda. Sverige kändes kallt och avlägset. Sedan började min väninna låta som värsta reklambroschyren. Hon räknade upp blomsterängar, midsommar i Dalarna, kusten, fjällnaturen, samerna, ett par städer, svenskarnas språkkunskaper. Någonstans fick hon också in de norska fjordarna ("Dem kan i alla fall ingen bli besviken på" förklarade hon senare). Jag gjorde också mitt bästa. Sverige är inte lika dyrt längre. Dessutom handlade det mycket om ölpriser när folk klagade. Och det finns bra mat ? av alla sorter.
Medan vi pratade hade huvudrätten hade kommit in. Grillad fisk med kall sås. Inget mer. Kyparen svarade med en förolämpad axelryckning när jag frågade om det serverades potatis eller ris till. "Es la plancha". "Den är ju grillad." Dumma turister.
Amerikanen kände inte till att en av svenskarnas stora talang är att dricka alkohol eller att det finns hotell i Alperna som vägrar ta emot stökiga svenska gäster. Han såg svenskarna framför allt som punktliga. När vi föreslog att han skulle ta Finlandsfärjan och besöka Helsingfors ? med tillägget att finnarna super ännu värre än svenskarna ? om han ändå åkte till Skandinavien såg han förskräckt ut.
Dagen efter hade amerikanen inga tankar på att turista längre. Han hade nog problem med att ta sig hem till Manhattan. Om han nu hade något hem kvar. På TV såg vi hur World Trade Centers andra torn rasade. Febrilt försökte vi hänga med i den rappa spanska rapporteringen utan att förstå någonting. Men ett telefonsamtal hem visade att vi inte missat något ? det fanns inget mer att veta ännu.
"Loco, loco" muttrade den lille hotellägaren om terroristattacken. Han muttrade en hel del annat också, men ordet galen var det enda vi förstod. Förutom svordomarna. Joder, joder, joder. Knulla, knulla, knulla. Sedan sparkade han in dörren. Vi hade svårt att hålla oss för skratt. Det blev en dramatisk upplösning på en toalettdörr som gått i baklås.
Det tog inte ens två dagar efter hemkomsten från Spanien innan jag blev förkyld. Nästa gång jag rekommenderar någon att turista i Sverige ska jag lägga till att det bör ske på sommaren eller vintern. Och då skulle jag gärna turista själv. Hyra en bil, ta in på vandrarhem när jag kört tillräckligt långt (om jag hittar något) och spana på människor, mat, musik, kultur, samhälle och sevärdheter. Men jag vill inte göra det som svensk, utan som utlänning. Jag vill veta hur svenskarna bemöter sina turister. Pratar hotellägarna som inte kan någon engelska bara på här också?
Om man inte var tvungen att uppge namn och visa legitimation när man tar in på hotell hade jag nog försökt. Pratat med obskyr engelsk dialekt ett par veckor. Men nu verkar det för krångligt. En semester är inte ett mål värt att förfalska för.