Innan jag läste journalisten Björn Kumms sympatiska memoarbok Uppdrag världen var han en för mig ganska okänd person. Jag hade läst hans bok Terrorismens historia och sett honom i några debatter. Tyvärr inte den då Carl Bildt sade åt honom att man i svensk statstelevision inte får "kalla USA:s president pajas" - något som återberättas i memoarerna.
Björn Kumm är född 1938 och tillhör en generation där det för många fortfarande ansågs självklart att hoppas att världen skulle bli bättre och mer rättvis. Som ung andas han optimism och beger sig till USA för att studera på universitet. Det är en tid som domineras av protester och medborgarrättsrörelsen.
Han är på vippen att gifta sig, men överger planerna och beger sig ut på en resa som fortsatt hela livet.
Titeln Uppdrag världen syftar förstås på de journalistiska uppdrag Kumm haft, han har rapporterat från ett imponerande stort antal länder. Men framförallt är världen ett uppdrag han gett sig själv. De många resorna utgör en bokstavlig bildningsresa. Skälet att bege sig ut i världen är nyfikenhet.
Björn Kumm har arbetat som journalist hela sitt liv och han beskriver en värld innan journalistyrket professionaliserats, eller byråkratiserats kanske är ett bättre ord.
Memoarernas mer personliga delar är fria från skvaller och gamla oförrätter. Kumm ger intryck att vara renhårig person. Han berättar utan att vara på sin vakt. Här talas osentimentalt om otrohet. Uppdrag världen innehåller en fin reflektion om att han tillhör en generation där det var ovanligt att män var nära vänner med kvinnor. Allt var inte bättre förr.
Memoarerna avslutas med tankar kring demonstrationerna i Göteborg 2001. Kumm var aktiv
i protesterna. Han är noga med att visa att han inte har något till övers för våldsverkarna, men är skoningslös i sin kritik av polisens agerande och hur medierna rapporterade.
När han 2002 framför sina synpunkter i ett inslag
i Sveriges radio blir han fälld av granskningsnämnden. Kumm beklagar att nämnden verkar tycka att journalister inte ska analysera. Han säger att fällningen kan vara höjdpunkten i hans journalistiska liv. Det är enda gången jag tvivlar på att han är helt sanningsenlig.
I själva verket slutar resorna i Uppdrag världen på en plats där det verkar vara rätt illa ställt med världen och journalistiken. I Sverige.