Den blomstertid nu kommer och med den laglösheten i skolorna. Även denna försommar kommer tusentals skolor i vårt land att medvetet bryta mot lagen.
Sedan 2011 har vi en skollag som är mycket tydlig med att religiösa inslag i undervisningen inte får förekomma. Religiösa inslag i skolmiljön, eller som frivilliga aktiviteter vid sidan av den ordinarie undervisningen är tillåtet, men inte i det som omfattas av skolplikten.
Lagen är på den här punkten mycket tydlig och gör inte undantag för skolavslutningar. Kort sagt: skolavslutningar i kyrkan är förbjudna.
Nu är vårt land fullt med skolor som inte bryr sig om lagen utan som traditionsenligt firar skolavslutningen i kyrkan precis som de alltid har gjort. Med tydliga religiösa inslag som bön, psalmsång och välsignelse.
Vi befinner oss alltså i en situation där många medborgare helt ignorerar en av riksdagen beslutad lag. Att medvetet bryta mot lagen är dock något som vi svenskar inte gärna gör. Vi är alltid mycket lojala med våra herrar.
Men i det här fallet har herrarna tänkt fel. Den lag som förbjuder skolavslutningar i kyrkan kan nämligen på goda grunder antas strida mot grundlagen. I regeringsformens andra kapitel står det skrivet att staten inte ska tvinga någon att delta i en religiös sammankomst och staten ska inte heller förbjuda någon att delta i en religiös sammankomst.
Kärnan i religionsfriheten, som är en av vårt lands allra mest grundläggande rättigheter, är att staten ska lämna folket i fred när det gäller deras religiösa liv. Staten ska hålla tassarna borta!
Den nya skollagen bryter mot denna princip och kommunalt anställda rektorer är skyldiga att följa grundlagen mer än skollagen. Enligt svensk rättspraxis står grundlagen alltid över vanlig lag. Den rektor som inte vill följa den nya skollagen har alltså goda juridiska argument på sin sida.
Men hur ska man då göra med elever som inte vill delta i en skolavslutning som innehåller religiösa inslag? Vi har ju mycket muslimer i landet nuförtiden.
Problemet är inte alls så stort som det har utmålats i medierna. Dels finns det många skolor i landet där det inte finns några elever med annan religiös bakgrund än den kristna, dels finns det inget som säger att alla skolor måste göra likadant. I skolor där eleverna har många olika religiösa tillhörigheter blir det naturligt att inte ha avslutningen förlagd till kyrkan. Det måste inte vara likadant överallt.
Muslimerna är dessutom inte den första religiösa minoriteten i Sverige. En äldre religiös minoritet i Sverige är judarna. Denna grupp har aldrig någonsin klagat över skolavslutningarna i kyrkan. Som bekant är judarna en av Europas mest förföljda minoriteter. Men de svenska skolavslutningarna har aldrig varit de judarnas största problem.
Jag vill därför uppmana Sveriges rektorer och kyrkoherdar att med gott mod bryta mot skollagen. Traditionen med skolavslutningar har fast förankring hos medborgarna, hos deras allmänna rättsmedvetande och i grundlagen. När staten gör fel måste medborgarna stå upp för det som är rätt på egen hand.