Bomull från Uzbekistan blir kläder från Kina

Skolbarnen i Uzbekistan hinner knappt börja höstterminen innan de kommenderas ut på bomullsfälten. Bomull är landets vita guld och under sina tjugo år vid makten har landets president, Islam Karimov, fört en tradition från sovjettiden vidare. Redan på Stalins tid talade man om kharb, ett vagt orwellskt ord som ungefär betyder "ett frivilligt arbete som utförs kollektivt för det allmänna bästa".I reportage- och debattboken Bomull berättar Gunilla Ander, specialiserad på internationell jordbrukspolitik, om tvångs- och barnarbete på de uzbekiska bomullsfälten. Hon sökte sig dit för att Uzbekistan är storexportör och för att Kina köper stora delar av den uzbekiska skörden. Kina tillverkar ju en hel del kläder, så något av det du har på dig nu kanske har tillverkats av bomull plockad av barn.En annan viktig del i Anders berättelse handlar om en rad västafrikanska länder, där 10 miljoner människor är helt beroende av inkomsterna från bomullsodling. Där är det inte barnarbete som är problemet, men de gigantiska subventioner USA ger sina odlare. I förhandlingar har Brasilien visat musklerna, men små stater är chanslösa mot både EU och USA.Vidare är småodlarna i Västafrika ofta tvingade att köpa uttjänt bekämpningsmedel och att arbeta med undermålig skyddsutrustning. Kunskaperna om riskerna, för dem själva och miljön, är ofta bristfällig. Även de som känner till riskerna offrar den egna hälsan på sikt för att kunna försörja sig själva och sina familjer.Bomull är fullmatad med fakta - från odlingen över textiltillverkningen till de färdiga kläderna i butikerna - och Ander har järnkoll. Reportagen från olika länder knyts samman med skildringar av det ofta cyniska globala spelet. Ander visar metodiskt och pedagogiskt att kostnaden för t-shirten, som vi köper för en femtio- eller hundralapp, egentligen kostar mycket, mycket mer. En stor del av priset betalas av uzbeker och västafrikaner.Den omtalade konsumentmakten står sig slätt jämfört med den vanmakt man kan känna. Man kan enkelt konstatera om det står "Made in China" i nacken på en
t-shirt, men det finns ingen etikett som säger "Cotton from Uzbekistan".Men Ander avslutar sin bok väldigt optimistisk: "Kanske kommer man att tala om 2009 eller 2010 som en brytpunkt. Flera stora handelskedjor beslutade då att försöka gå längre vad gäller spårbarhet av bomull och att ta ansvar inte bara för den närmaste leverantören, utan också längre ned i kedjan - där insynen är mindre och förhållandena ofta sämst."Som svensk konsument kan man glädja sig åt att både H & M och Ikea har börjat ta problemet på större allvar. Det är möjligt att de blir ännu mer energiska om vi börjar ställa jobbiga frågor.

Bomull från Uzbekistan blir kläder från Kina

Gunilla Ander redovisar i boken Bomull - en solkig historia det verkliga priset för en t-shirt.