De som minns Vaxkupan från förr, vet att vinylskivorna huserade i källaren. Ett gravvalv för ett utdömt fenomen eller en fyndgrotta för entusiaster. Sedan dess har det sensationella hänt att vinylen åter trängt upp ur underjorden och nu konkurrerar med cd-skivorna på allvar. Trappan till källaren bevakas och blockeras i dag av två stadiga vykortsställ, men väl förbi dem stiger man ned i Vaxkupans andra värld: fotografier i vykortsformat. I välsorterade hyllor finns, uppskattar delägaren Christer Andersson, en miljon vykort. Vaxkupan är en butik för bilder och musik. Men musiken kom först.
– Vi startade med våra egna skivsamlingar som bas, dom skivor vi hade tröttnat på själva, säger Vaxkupans andre delägare Janne Andersson.
– I källaren på Svea Saluhall bland fläskfiléer och kokosbollar, upplyser Christer Andersson.
Året var 1988. Christer hade beslutat sig för att ge upp sin lärarkarriär på Åsa folkhögskola mellan Flen och Katrineholm.
– Fjorton år fick räcka för att revanschera min egen skolgång, säger Christer.
Janne, ursprungligen från Vadstena, hade varit hans elev. De kom på idén att starta skivaffär. Christer hade en period drivit en affär för begagnade skivor i hemstaden Lund. Valet för det nya företagandet föll på Norrköping.
– Vi kunde ha hamnat i Eskilstuna, Södertälje eller Linköping. Jag hade bott ett år i Linköping, och vi skulle nog fått mer kunder där till en början, men jag tyckte Linköping var för medelklassigt. Det var en annan känsla i Norrköping, säger Christer.
Till en början hade de bara öppet på helgerna.
– Jag jobbade på Warner Music i Stockholm på vardagarna och reste till Norrköping under helgerna för att jobba, berättar Janne.
Det stora steget togs 1993 när de flyttade till den nuvarande lokalen på 155 kvadratmeter med källare och stora skyltfönster i hörnet av Drottninggatan och Knäppingsborgsgatan.
– Först ville de att vi skulle slå oss ned på Kungsgatan som då planerades som ny affärsgata. Samtidigt tyckte vi att vi passade i ett gammalt hus och nu ligger vi alldeles rätt, säger Christer om läget i skärningspunkten mellan varuhusen på Drottninggatan, Knäppingsborg och den nyrenoverade Hospitalsgatan/Nya Torget där en ny saluhall nu håller på att byggas.
Då, i mitten av 90-talet, hade cd-skivan slagit igenom och var framtidens melodi. Att ett nytt digitalt format att lagra musik skulle komma att lanseras några år senare anade ingen. Musikbranschen, inte minst skivaffärerna, stod inför en kris. Det var också nu Vaxkupan skaffade sig sitt andra ben för att stå stadigare i en osäker framtid.
– Jag har alltid varit intresserad av fotografi och jag ville ta in vykort från Portfolio i New York för att sälja i butiken. Det var svårt att förklara vad jag ville men jag fick tala med deras försäljningschef som frågade om han kunde hjälpa mig. ”I certainly hope so”, sa jag. Och den där repliken blev hängande mellan oss i flera år, berättar Christer.
Det visade sig att Portfolio saknade distributör i Norden. Efter ett par år bjöd företaget Christer till New York och erbjöd honom agenturen för alla de nordiska länderna.
– Och jag sa nej.
Christer vågade till en början inte. Men de kom snart i ordning i den nya butiken och han kom på andra tankar. Då fick han först bli distributör med ensamrätt i Finland och lite senare för övriga Norden.
Så långt kommen i berättelsen om Vaxkupan har han redan vant hunnit plocka fram ett par tre vykort av sin egen favoritfotograf, Jacques Henri Lartigue.
Nu säljer Vaxkupan bilder till bland andra Moderna Museet, Louisiana och Kiasma i Helsingfors, samt direkt till fotograferna när de har egna utställningar. Det ökade intresset för fotografi har gynnat dem.
Men det är åter dags att gå upp i Vaxkupans första värld, skivbutiken, där Janne diskuterar och spelar Melissa Horn med en kund.
För mig förklarar Janne Andersson att det numera är 50/50 i försäljningen mellan vinyl och cd.
– Man kan lyssna på musik på många sätt, det finns inte bara ett, säger han.
Och innan jag går spelar han Prefab Sprout. Paddy McAloon sjunger ”We’re on the list of impossible things” och med de orden i öronen lämnar jag Vaxkupan, 2013 års Broocmanpristagare.