Daniel Sjölin sätter punkt

Daniel Sjölin vill stryka titeln författare ur sin meritförteckning. Men inte än. Han har en bok att skriva klart först.
Han är nybliven pappa. Det syns. Han verkar lite utvakad. Ögonen är trötta och han bär glasögon.
Vi sitter på en bänk utanför Kungsholmskyrkan, ett stenkast från hans bostad. Ett nytt skede i livet har trätt in, förklarar han. Nu gäller det att prioritera. Ansvaret ökar när man har en familj att ta hand om och han vill inte vara den som blöder pengar i hushållet.
Det skönlitterära skrivandet får stryka på foten.
- Jag vill inte hindra familjen från att åka på semester till Kanarieöarna för att vi inte har råd. Jag tänker inte låta min familj bygga mitt författarskap. Jag vill leda Så ska det låta och tjäna pengar.

Efter att ha skrivit två böcker, Oron bror och Personliga pronomen, tilldelats Borås Tidnings debutantpris och Bonniers författarstipendium, nådde Daniel Sjölin för några år sedan en vändpunkt. Eva Beckman på SVT lyssnade på det som var hans första radioframträdande, tyckte om vad hon hörde och kallade till audition för programledarrollen för ett nytt litteraturmagasin.
- Jag har aldrig varit så bra som jag var då. Jag var på, aggressiv, orden flödade ur mig, mina intervjuoffer ställdes mot väggen. Det känns som om jag har lurat alla, berättar Daniel Sjölin.

Nu förbereds den femte säsongen av Babel. Tittarsiffrorna har varit måttliga, men kritiken god. Författaren Daniel Sjölin har övergått till att vara programledaren med samma namn. Han ångrar inte skiftet.
- Nej, inte alls. Jag har under min uppväxt pratat mycket och hållit föredrag för mig själv. Det känns snarare som om jag har hittat hem.
Innan både programledar- och författarkarriären tog fart var Daniel Sjölin långt ifrån hemma. Efter 180 högskolepoäng i litteraturvetenskap fick han arbete på ett läkemedelsföretag som "assistent till patentassistenten". Beläsenhet sågs som ett specialintresse. Sjölin fick agera springpojke.
Ett år senare tog han sitt första lån, för att kunna köpa en bostad. Dagen efter sade han upp sig.
- Jag blev utbränd av att betraktas som nolla och fick inget skrivet. Det tog musten ur mig att vara underdånig och plocka upp gemen som de tappat efter sig.
Upplevelserna därifrån kom väl till pass vid skrivandet av Personliga pronomen. Flera chefer har fått finna sig i att ha blivit omskapade till litterära rollfigurer.
- Hämndmotivet ska inte underskattas. Under tiden jag arbetade där höll min debutroman på att bli klar, och jag kunde ibland tänka att "Det kommer en dag då du kommer med i min roman, ditt arsle"
När jag inför denna intervju frågade folk i min omgivning vad de tyckte om Daniel Sjölin kände få till hans namn. Däremot var de bekanta med hans ansikte. "Jaså, han!" utbrast de när de fick se honom på bild. "Han verkar så rysligt trevlig. Och så lugn!"
- Min familj och mina vänner reagerade väldigt starkt när de såg mig på tv, säger Sjölin själv. De tyckte att jag var väldigt trevlig, och det kom som en chock för dem. Men för en programledare är trevligheten ett sätt att bjuda till. Det handlar om att tona ner sin egen roll. Jag får vara tjurig när jag skriver istället.
Alla har emellertid inte inte fått samma godsinta intryck av Daniel Sjölin. I samband med att Orhan Pamuk gavs Nobelpriset i litteratur satt Sjölin i morgonsoffan på SVT och gjorde det otänkbara. Han häcklade författaren. Det rörde upp känslorna i Kultursverige och på webbplatser på internet diskuterades såväl sågningen som Daniel Sjölins omdöme.
- Pamuks förläggare satt i samma soffa. Han är även min förläggare. Ska jag sitta där och vara smörjeppe och trevlig? Det funkar inte. Jag ville demonstrera min självständighet. Men jag kritiserade Pamuks person, inte hans romaner.
Dagen glider långsamt förbi. Solen är borta. En låg, grå himmel sträcker sig över Stockholm. Daniel Sjölin sitter hukad på bänken, med händerna hopfogade mellan knäna. Trots att han är klädd för kylan så sluter den sig om ryggen, men han klagar inte.
Han talar förtjust. Ögonen ser piggare ut.

Karriären som författare är dock inte fullbordad, erkänner han, inte ännu, men snart, när han skrivit de sista sidorna på sin tredje roman. Det blev ingen 700-sidors tegelsten om två Östermalmslynglar, som planerat, utan en nättare bok där huvudpersonen är programledare för ett litteraturmagasin på tv.
- Det låter lite kokett att sitta och säga att man skriver på sin sista roman, men allt författeri är en karusell av självupptagenhet, och jag har varit mycket självupptagen i mitt liv, säger Daniel Sjölin.
- Sedan har jag insett att jag inte är min generations mest lysande författare, möjligen den mest ljussatte.

Daniel Sjölin sätter punkt

Daniel Sjölins tredje roman blir hans sista. Ansvaret för familjen tvingar honom att satsa på en karriär som programledare i tv.