De tysta åren får inte plats i hyllningssången

"Ett lingonris i ett cocktailglas", kallade Tage Danielsson sin revystjärna Monica Zetterlund (1937-2005). Och det är välfunnet och ofta citerat.I Klas Gustafsons bildrika och snygga biografi om sångerskan, skådespelerskan och artisten Monica Z från Hagfors finns det både lingonris och cocktailglas.Gustafson som tidigare skrivit om Beppe Wolgers, Cornelis och HasseåTage rör sig hemtamt i tiden och genren. Han har inget eget källmaterial med Monica Zetterlund, men förvaltar gamla källor kombinerat med intervjuer med dem som kände Monica.Egentligen ger det honom en frihet som han utnyttjar. Klas Gustafson är skicklig nog att frigöra sig från det torra redovisandet. Gustafson har en vinkel på människan Monica Zetterlund. Hon beskrivs som en kvinna som passade 1960-talets liberalisering alldeles utmärkt. Här är en kvinna som tjänar egna pengar, som till stora delar vägrar anpassa sig till en tidstypisk kvinnoroll. Monica Zetterlund gör allt och lite till. Hon slog igenom som jazzsångerska i elfte timmen, strax innan jazzen överflyglades av popmusiken, hann hon göra bedårande jazz på svenska med lyhörda texter av Beppe Wolgers och Olle Adolphson. Till genombrott i USA räckte det dock inte.När jazzscenerna försvann tog hon genom Tage Danielssons försorg steget upp på revyscenen i Hasseåtages första succé Gröna Hund 1962. Hon blev sedan förknippad med deras revyer och filmer, inte minst Att angöra en brygga och Äppelkriget.Men att spela Ulrika i Västergöhl i den påkostade Jan Troell-filmatiseringen av Vilhelm Mobergs Utvandrarepos var ett större, och betydligt mer kontroversiellt steg. Folkkär som skådespelerska blev hon först genom Söderkåkar.Trots alla succéer och genombrott var Monica Zetterlund spröd som torkat lingonris och skör som ett omkullvält cocktailglas. Hennes behov av ständigt sällskap och återkommande bekräftelse är ett tema genom hela boken. När det inte fanns kompenserade hon det med alkohol.Klas Gustafsons biografi är en hyllning, alltför lite ägnas åt de tysta åren då vännerna dog eller försvann och jobben sinade. Visserligen hann den åldrade och av sin alkoholism präglade Monica Zetterlund göra comeback och motta folkets kärlek och mediernas hyllningar.Men slutet blev ändå tragiskt. 2005 omkom hon i en lägenhetsbrand, och den svenska röst som ljudsatte välfärdsåren tystnade för gott.