Elaine vann mitt hjärta

När de första, försiktiga tonerna i Memory svepte ut
i den fullsatta salongen i New London och Grizabella tog de sista stegen mot evigheten i Cats var det början på en livslångs kärlek till min nya värld.
Musikalernas värld.
Elaine Paige sjöng Memory så magiskt och vann mitt hjärta.
Jag var 14 år.
20 år senare, fortfarande alldeles varm och berörd av just den kvällen i april 1982, sitter Elaine Paige
mitt emot i en loge på slottet i Finspång. Det är paus
i turnén tillsammans med Tommy Körberg. Hon sätter fram två glas, häller upp champagne och vi börjar prata om vår gemensamma kärlek till just musikaler. Jag önskade att jag kunde ha fått frysa ögonblicket, rama in hela kvällen och hänga upp mästerverket på väggen där hemma. Ett smått overkligt, men sant möte. Vi hade träffats några månader tidigare under hennes PR-turné i Stockholm, där jag berättade om mitt omtumlande möte med Cats.
Därför delade vi en flaska bubbel i Finspång och firade Cats, som gjorde sin sista föreställning i London den 11 maj 2002 - på självaste 21-årsdagen från den första föreställning. Den sista kvällen visades, förresten, på en storbildsskärm i Covent Garden. Det smög omkring katter överallt i London den natten. Jag var där, men inte utklädd...

Halva min släkt arbetade vid Östgötateatern i Norrköping. Det var min bästa lekplats, där man for runt på scenen bland byggen och dekorer i unga år. Jag levde på mitt eget sätt i teaterns värld. Det blev min grund för dagens barnsliga förtjusning över en pjäs eller, allra helst, en musikal. Det där lagom pirriga i väntan på ridån kan inte berättas. Det måste upplevas.
Jag blir berörd och låter känslorna leva ut.
Att låta tårarna rinna i mästerverket Les Miserables.
Att bli hänförd över förvandlingen i Dr Jekyll & Mr Hyde.
Att så fullständigt rocka loss i We will rock you.
Att känna pulsen slå i Starlight Express.
Att sjunga med (det är inte vackert) i The Beautiful Game.
Det är livskvalité.
Europas bästa musikalscener finns i Londons heta teaterdistrikt West End. Man kan vandra i timmar i de klassiska kvarteren, möta atmosfären och dras med i det enorma utbudet på Drury Lane, Phoenix, Her Majesty´s eller St Martin´s. Det finns en scen för alla smaker. Jag försöker envist lura med mig vännerna till en läktare på alla resor dit, men det slutar väl ofta som det alltid gör.
Jag står där vid en bar i pausen med ett glas vitt vin och mår bara bra.
Bara Elaine Paige vet varför.