En arbetarhjälte i publikfoajén
Pjäsen är skriven av Haag själv. Han spelar en nybliven pappa som ser tillbaka på sin barndom och lovar att han ska ge dottern all den kärlek han själv aldrig fick.
Haag börjar med ett romantiserat porträtt av arbetare och arbetarkultur. Alla är stolta och ställer upp för varandra, alla håller på Hammarby och mammorna är hemmafruar som ständigt bakar bullar. Men snart byts illusionen mot en betydligt brutalare verklighet med våld och sprit där ingen ska visa sig förmer än andra.
Då berättaren första dagen i skolan räcker upp handen för att berätta att han redan kan alfabetet säger fadern åt honom att genast ta ner den och berättar att han skäms över en son som försöker utmärka sig. Det hat och den avundsjuka som finns i familjen förbyts till underdånighet i varje möte med en auktoritet. Det spelar ingen roll hur märkliga besked modern får då hon är på läkarkontroll med sin son, hon är alltid lika tacksam.
Benny Haag berättar att han tilltalas av monologer. Han har spelat Ondskan, en egen bearbetning av Jan Guillous text 520 gånger, något som bidrog till att han fick Dramatens flitstipendium.
Att monologer var något för honom upptäckte han tidigt.
-Suzanne Osten hade en berättarövning då jag gick på scenskolan. Vi skulle tala inför klassen och jag tyckte det passade mig bättre än vanligt skådespeleri.
Även om Working Class Hero har en i grunden humoristisk ton tillåter den sig allvar. Det påminner en del om stand-up.
-Det var lite tanken när jag skulle göra Ondskan. Jag har aldrig sett stand-up live utan bara på TV. Så jag tänkte se om att om den formen fast med allvar i kunde fungera. Allt ska vara mycket enkelt. Jag står i mina vanliga kläder och utan scenografi. Jag ska kunna spela den var som helst. Ondskan var ett experiment och jag märkte att det fungerade.
Benny håller med om att ämnet skulle kunna uppfattas som känsligt, då det är en utsatt grupp han skildrar i ett inte särskilt smickrande ljus.
-När man kommer från arbetarklassmiljö själv så tycker man inte att det är så charmigt. Medan bland dem som inte gör det, och speciellt på teatern, finns det alltid någon som tycker "Vi är arbetare!" därför att de har kört buss i två veckor.
Om sin pjäsens förhållande till egen bakgrund, säger han.
-Min bakgrund påminner om den i pjäsens men vartenda ord är förstås inte sant. Det bygger på egna erfarenheter.
Att Haag har den bakgrunden är nog del i varför pjäsen känns så trovärdig och varför han inte rädds att vara politiskt inkorrekt. Som helhet är det 55 mycket underhållande minuter han har åstadkommit. Att de allvarliga stunderna inte skämtas bort gör Working Class Hero till mer än bara fyndig. En invändning i marginalen är att det är oklart varför alla elaka myndighetspersoner antingen pratar skånska eller bryter på tyska.
Avslutningsvis berättar Benny Haag att travintresset föddes då han spelade in Hans Alfredssons Vargens tid.
-Där fanns en maskör som spelade på trav och så vann vi 19000 kronor första veckan. Då förstod jag att det här var min melodi.
Så jobbar vi med nyheter