Nästan samtidigt som Robin Söderling vinner i Båstad råkar jag bläddra i Sarah Bakewells How to live. Boken handlar om Michel de Montaigne och bjuder på en uppgift som på ett lite överraskande och olyckligt sätt knyter den franske renässansfilosofen och essäförfattaren till dagens tennisstjärnor.
Montaigne levde under en tid då religionskrig och olika sjukdomar skördade mängder av offer och han fick uppleva hur människor i hans närhet dog i förtid.
Hans nära vän Étienne de La Boétie dukade under i pesten 1563. Många uttolkare har uppfattat förlusten som den kanske viktigaste drivkraften bakom författarskapet.
Men Sarah Bakewell nämner också ett annat dödsfall som inte väckt samma intresse bland läsarna. Brodern Arnaud omkom oväntat när han spelade jeu de paume, som anses vara urformen för alla moderna racketsporter. På Montaignes tid använde spelarna emellertid bara handflatorna för att slå bollen över nätet.
Arnaud de Montaigne var bara 27 år och träffades i huvudet av en boll, som enligt vittnesuppgifter inte verkade ta alltför illa. Men några timmar senare förlorade han medvetandet och dog förmodligen av en blödning i hjärnan.
Händelsen skakade Montaigne djupt och i en av sina texter frågar han sig hur man ska kunna hålla tanken på döden borta, då den vilket ögonblick som helst tycks sträcka sig efter strupen.
Men svartsynen gav vika och han kom senare fram till att livet många gånger kan vara svårare än döden, vilket fick honom att tänka på vänskap, kärlek och tolerans - kort sagt hur man ska leva på bästa sätt.
Det bidrog till att utveckla renässanshumanismen och en av orsakerna kan ha varit en dåtida tennisboll. Men det är nog inget som Roger Federer, Novak Djokovic eller Rafael Nadal tänker på när de slår sina servess eller skickar sina projektiler längs bas- och sidolinjer.