En snutfilm utan samhällskritiskt budskap
Jalla! Jalla!-gänget är tillbaka på duken. I morgon har Josef Fares Kopps världspremiär på Göteborgs Film Festival.
Foto: SCANPIX Kopps-gänget är glada efter en rolig inspelning och Fares Fares tror att filmen kommer slå "hårt".
Foto: Fotograf saknas!
- Alltså jag tänker inte så. Om jag skulle tänka på budskap och försöka ha nån medveten plan skulle jag nog bara bli förvirrad. Alla frågar vad har du att berätta, men i stället borde man fråga hur tänker du berätta, svarar Josef Fares något irriterat och kontrar journalisten med vad tror du själv att filmens budskap är?
Det blir tyst i biosalongen. Som en pojke sitter regissören i skräddarställning på scen med sin polisstab och gäckas med etablissemanget.
Hur motiverar du dataanimeringen, frågar en journalist.
- Hur jag motiverar dataanimeringen? Jag motiverar den väldigt bra, säger han och skrattar ljudligt och länge.
Det är presskonferens och hans nya 22-miljonersverk nagelfars. Josef Fares önskar sig bort från rampljuset. Det är åtminstone den känslan man får. Den Guldbaggenominerade 23-åringen blir uttråkad av pressen. Han vill hellre spela dataspel och leka med film.
- Det händer bara saker ibland, och jag fick en skön idé, säger han sen.
<br><span class=MR>Jargongigt </span>
Kopps är en komedi som målar det fridfulla livet runt polisstationen i det lilla samhället Högboträsk. Här har inte ett allvarligt brott skett på tio år, men när stationen hotas av nedläggning börjar det hända explosiva saker.
Skådespelerskan Sissela Kyle som spelar en av poliserna berättar hur hon tyckte det var att jobba med Josef Fares.
- Vi jobbade på ett rätt traditionellt sätt, och följde manuset. Men det var en öppen stämning och vid rätt läge, rätt situation gavs det utrymme för improvisation.
På det stora hela gick det som det brukar gå till under en filminspelning, och ändå inte.
- Det var mycket jargongigt och annorlunda formuleringar som "kör på för fan", flinar hon och säger att hon gärna vill jobba med Josef Fares igen och att hon definitivt blev sugen på att bära polisuniform igen.
<br><span class=MR>Skitskön stämning</span>
Fares Fares har för andra gången i rad huvudrollen i sin fyra år yngre brors film.
- Det känns bra, ler han försiktigt.
Han bekräftar känslan man som utomstående får efter filmen, att det verkar varit en mycket kul produktion.
- Ja, det var skitroligt. Det var en skön stämning och ett sammansvetsat gäng. Josef jobbar mycket med att få en bra stämning. Det är viktigt.
Fares Fares slog igenom som skådis i brorsans Jalla! Jalla! för tre år sen. Tidigare hade han under flera år jobbat med den fria teatergruppen Tamauer i Göteborg, men sitt stora teaterintresse har han odlat ända sen 15-årsåldern, året efter familjen lämnat Libanon och hamnat i Örebro.
<br><span class=MR>Många års erfarenhet</span>
Fares Fares gick i högstadiet och hade media som tillvalsämne. En dag kom en kvinna till lektionen och berättade om sin tid i ett koncentrationsläger, och hur hon överlevt det. Totalt uppslukad av hennes berättelse vände sig Fares Fares efter lektionen till henne för att höra mer.
Då sa hon att de behövde en utländsk kille till sin amatörteatergrupp.
- Jag tänkte nej, nej men mina kompisar tyckte det var coolt så jag gick i alla fall dit. Där höll alla på att hoppa omkring och kramas. Jag ville gå därifrån.
Fares Fares skrattar till. På nåt sätt fastnade han ändå för teatern då, och som estet gick han tre år senare ut teknisk linje med halvbra betyg. Därefter väntade Göteborg och Tamauer. Under tiden höll lillebrorsan på att spotta ur sig kortfilmer i Örebro, i vilka han använde sina polare.
En dag ville Josef Fares ha en riktig skådis i sina filmer. Då åkte han till Göteborg och lät storebrorsan få visa riktiga takter och spela i hans filmer. Och när kortfilmerna sen blev till långfilm var det naturligt att ha med Fares Fares, trots att det inte var tänkt så från början.
Så kom Jalla! Jalla! och bröderna Fares bjöds in i den rödmålade stugan med vita knutar.
-Det är väl bra om man kan vara förebild för invandrare. Men det finns ju många invandrare som vi kanske inte fått se på det mest rättvisa sättet. Och det här visar ju att det är självklart att de gör bra saker.
<br><span class=MR>En tuff jävel</span>
Fares Fares ord bubblar inte ut. Hans svar är eftertänksamma. Bilden av honom som sprallig spoling i Jalla! Jalla!, och som något seriösare ensamförälder och polis i Kopps, där han i båda filmerna trots ålderskillnad och olika status har en förhållandevis lik framtoning, stämmer inte överens med bilden av honom så här mellan fyra ögon. Han skruvar på sig och flackar med blicken. Talar lågmält och vill inte ha strålkastarna riktade mot sig i vanligt dagsljus.
- Jag tycker inte om att bli intervjuad. Jag tycker inte om att tala om mig själv.
Vad skulle du vilja spela för roll nästa gång?
- En tuff jävel som inte alls är charmig.
Så jobbar vi med nyheter