En stillsam iakttagare av världen
En realist som bar med sig de stora livsfrågorna. Östergötlands länsmuseum i Linköping uppmärksammar med en ny utställning målaren Stefan Johansson, som hamnadei skymundan efter sin död för för snart femtio år sedan.
- Stefan Johansson har blivit marginaliserad och generaliserad på ett olyckligt vis, anser Stefan Hammenbeck som står bakom en ny utställning på Östergötlands länsmuseum i Linköping. Foto: BJÖRN LARSSON
Foto: Fotograf saknas!
- Han har försvunnit ur den svenska konsten på ett orättvist sätt. Blivit marginaliserad och generaliserad på ett olyckligt vis. Man kan undra över varför det blivit så, säger han.
En anledning kan vara att Stefan Johansson jämförts med så många andra. Han har kallats för en stillhetens romantiker och liknats vid tyska renässanskonstnärer och nederländska porträttmålare. Hans rumsinteriörer har enligt andra påvisat ett konstnärligt släktskap med Vilhelm Hammershöi.
- Det gemensamma med Hammershöi är att båda är realister, men motiven är ju olika. Stefan Johanssons intresse gäller ju inte rumsmiljöerna, utan ljuset, påpekar Stefan Hammenbeck som arbetar på en bok om konstnären vill i första hand beteckna honom som en iakttagare av verkligheten.
Det återkommer genom hela konstnärskapet, menar han. Motiven förändras, men formen är den samma.
Under arbetet med boken har Stefan Hammenbeck hittat tidningsklipp om naturvetenskap, filosofi och samhällsfrågor som intresserade Stefan Johansson. Men bakom konstnären fanns också en komplicerad personlighet som drogs till religionen och spiritismen.
- Han var en intellektuell och troende som funderade mycket på skapelsen och konstnärens förhållande till världen.
En resa till Italien 1909 blev avgörande. Han upptäckte freskomåleriet och han ville i sitt måleri uppnå samma klarhet, vilket ledde till att han några år senare utvecklade en egen akvarellteknik. Istället för att måla på papper använde han sig av linneduk. En omständlig teknik genom att varje färglager tvättades bort tills duken fått rätt valör.
- Det passade hans temperament. Han började med olja, men han hade svårt att forma oljan som han ville. Jag tror att han var ute efter en närmast fotografisk synskärpa, säger Stefan Hammenbeck.
Porträtt, landskap och ljusstudier hör till hans vanligaste motiv. Målningarna som föreställer tända gatlyktor och upplysta rumsinteriörer hör till hans mest uppskattade. Åtskilliga titlar på utställningen avslöjar hans intresse för olika ljuskällor, Två lyktor, Kajen i kvällsljus, Lykta i måndager, Aftonlampan och Nattlampa i fönsterspegling.
- Varför detta intresse för ljuset? Han kunde studera skenet från en lykta i timmar. Jag tror att det har en anknytning till hans religiositet. Viktor Rydberg trodde ju att elektriciteten var ett uttryck för Gud och jag tror att Stefan Johansson kan ha uppfattat det på ett liknande sätt. Han tyckte sig uppleva att Gud talade med honom och ansåg sig besitta olika spiritistiska gåvor. Han var en realist, men bar också med sig livets stora frågor, förklarar Stefan Hammenbeck.
Utställningen är ett samarbete mellan Länsmuseet och Värmlands museum. Stefan Johansson hade förankring både i Östergötland och Värmland. Han föddes 1876 i Vist socken - nuvarande Sturefors - strax utanför Linköping. Flyttade visserligen till Karlstad när han var fyra år gammal, men upprätthöll som vuxen kontakten med barndomstrakten. När han dog hamnade större delen av kvarlåtenskapen på de båda museerna. Utställningen består till övervägande delen av verk ur samlingarna.
Så jobbar vi med nyheter