Vampyrer har legat i tiden länge nu. ”True Blood” och ”Twilight” har skördat framgångar med bloddränkt mjukporr respektive tonårsångest med huggtänder. ”Only Lovers Left Alive” handlar om vampyrer. Där slutar likheterna med rådande trend.
Adam är musiker. Suicidal. Trött på mänskligheten. Bosatt i ett avlägset ruckel i Detroit.
Eve lever i Tanger. Är optimist och ser skönheten i livet. Hon reser till Detroit för Adams skull.
De är älskare och vampyrer och de firade sitt tredje bröllop 1868.
Jarmusch framställer vampyrlivet som ett missbruk. Blodet har olika kvalitet och det tillhandahålls av korrupta läkare. När Adam och Eve sveper shotglas med blod påminner det om scenerna när det skjuts heroin i ”Requiem for a Dream”.
När Eves syster Ava dyker upp och har filmvampyrens mer traditionella smak för färskt blod rubbas cirklarna.
Det är svårt att beskriva filmen i ord. Vampyrismen bildar en fond för att berätta en saga om tidlös kärlek och mänsklighetens brister. Samhällskritik blandas med lågmäld humor, fantastiskt foto och musik. Skådespeleriet är utsökt.
Det känns mer som att titta på en perfekt komponerad tavla än på en film. På vägen från bion kan jag inte sluta le.