Eva är Sveriges hemligaste rockstjärna

Västra Å, ett litet samhälle strax utanför Örebro. Här låg en gång i tiden Sveriges största alkoholistanstalt. Numera är hemmet tomt och i tjänstebostäderna har andra flyttat in.
I ett gult hus bland träden bor en välbevarad hemlighet, Eva Eastwood. Vid sidan av Gävlebandet The Refreshments är Eva Eastwood det största som finns inom svensk rootmusik (country, rockabilly och 50s rock).
-Den här scenen är mycket större än folk vet. Det pågår saker hela tiden runtom i folkparker och på klubbar, säger hon.
Eva Eastwood berättar om releasefesten för den senaste plattan. Den hölls på pizzerian i Åsbro, som för övrigt har en pizza uppkallad efter sina lokala stjärna, och det kom trehundra personer.
-Det var 20 grader kallt och jag var rädd att folk skulle frysa ihjäl när de stod i kön för att komma in.

Från pizzerian i Åsbro till Nashville, Tennessee, kan steget tyckas långt, men 1996 åkte hon och maken Jan dit och spelade på klubbar och skaffade kontakter. I Nashville hände det som de flesta bara drömmer om, hon erbjöds ett skivkontrakt.
-Det blev stora rubriker hemma i Örebro: Undersköterska från Örebro får skivkontrakt i Nashville, säger Eva och berättar att det kändes lite pinsamt med all uppmärksamhet eftersom hon faktiskt tackade nej.
Även om det så här i efterhand nog är en större merit att ha tackat nej till ett kontrakt i världens största country- och rockabillystad än Att faktiskt ha skrivit på.
-Jo, det är det definitivt. Men att jag tackade nej berodde på att det var så osäkert att lämna hela sin karriär i händerna på någon annan. Folk kan få gå med kontrakt i fem år utan att få spela in någonting, och eftersom de har kontrakt får de inte spela in hos någon annan heller. Och så var vi kanske lite fega också, vi var inte riktigt redo att flytta till USA.
USA-äventyret var ändå ett kvitto på att hon höll måttet som artist och låtskrivare. Undersköterskan Eva Östlund förpassades in i garderoben en gång för alla. Ut klev Eva Eastwood.
-Namnet hänger kvar sedan tiden i Nashville. Folk hade problem att uttala Östlund och då kom Jan på idén med Eastwood. Fast egentligen borde det ju vara Eastridge, eller något, säger hon och skrattar.
Hon berättar att hon nog alltid sysslat med musik. Första låten skrev hon som tioåring hemma i Örebro, En tårta i min dröm hette den.
Att hon dessutom vet att traktera en gitarr är storebrors förtjänst.
-Han var peppade mig hela tiden, sade att "ska du spela får du för fan lära dig ordentligt".
Idag har hon skrivit mer än 500 låtar och kan leva på sitt skapande.
Maken Jan däremot, som spelar ståbas i Evas kompband The Major Keys, måste fortfarande arbeta deltid för att försörja sig.
-Dels har jag ju släppt fyra skivor, men jag skriver mycket låtar till andra artister inom 50s-genren också, berättar hon.

500 låtar är mycket och skrivkramp och kreativa kriser verkar inte vara något som föresvävat Eva Eastwood. En bra dag kan det bli fyra-fem låtar på raken.
-Jag vet inte var de kommer i från, jag känner mig bara som ett verktyg som får sjunga dem. Man få ta emot det man får, säger hon ler.
Fast med en livsglad ett och ett halvt-åring i huset kan det vara svårt att få tiden att räcka till för låtskrivande.
-Jag brukar försöka att hinna med en boogie om dagen.
Men ibland tar Jan med sig Adam ut på en liten biltur och då kommer de, låtarna.
-Just nu är det mycket blues, av någon anledning. Vi får väl se vad jag gör av det.
Att det blev just rootsmusik är egentligen en slump. Eva Eastwood och hennes syster uppträdde som körsångerskor bakom Jack Scott och efter en spelning fick de kontakt 50s-skivbolaget Tail Records. Efter vistelsen i Nashville var det var dags för en provinspelning som senare ledde till ett skivkontrakt.
-Själv är jag bredare. Jag skriver många popcountrylåtar och blues, just nu är det mycket blues, men de kommer ju inte till användning på just det här bolaget.
-Jag gillar all sorts musik, från Chuck Berry och Brenda Lee till Alanis Morisette, Beethoven och ZZ top. De sista är saker som inte är riktigt rumsrena i rootskretsar. Bland vissa ses man som illojal om man lyssnar på något som är nytt. Men det är ju så, många lever för det här. De har särskilda kläder och de har sin gamla bil.
Även om Eva nog skulle kunna tänka sig att ratta en stor amerikanare är hon glad att hon som artist kan hoppa mellan genrer. Hon kan lira country på en countryklubb, rockabilly på en 50-talsfest.

I sommar har hon uppträtt ensam med sin gitarr på olika viskvällar.
-Det är roligt, man möter publiken på ett helt annat sätt än när man kommer dragandes med ett helt band. Att ständigt byta genre ser hon inte som ett problem.
-Visst, det gäller att slå vakt om sin personlighet men man måste ju anpassa sig också. Man behöver ju inte gå på bröllop i en bikini, liksom.
Trots att Eva Eastwood är en av landets flitigaste låtskrivare är det få utanför rootkretsar som vet vem hon är.
-Den här genren är värd ett annat sorts tänkande, branschen är fortfarande kvar i femtiotalet. Man spelar in skivor men lägger ingen kraft alls på marknadsföring.
Marknadsföring eller ej. Eva Eastwoods fyra plattor har sålt runt 3000 exemplar vardera. Och det är riktigt bra gjort, särskilt av en hemlighet.

Eva är Sveriges hemligaste rockstjärna

Eva Östlund tackade nej till skivkontrakt i Nashville, men kastade undersköterskerollen och klev fram som Eva Eastwood.NT har mött en av Sveriges hemligaste rockstjärnor.

Eva Östlund tackade nej till skivkontrakt i Nashville, men kastade undersköterskerollen och klev fram som Eva Eastwood.
NT har mött en av Sveriges hemligaste rockstjärnor.