2010 kom Ida Redigs debutalbum ”Standing here”, som närmast kan beskrivas i termer som stillsam singer/songwriter-stil, medan uppföljaren ”Thou shall not be a pussy” är en stor kontrast mot debuten. Betydligt vassare och spetsigare, och mer elektronisk.
– Det mesta är indelat i snäva fack och genrer. Jag gillar bra låtar helt enkelt, säger hon när jag träffar henne innan hennes spelning.
Hennes mål är inte att tillhöra någon speciell stil.
– Men det ska vara min stämpel på det. Jag gör också det mesta själv, slutproduktionen ska jag stå för. Men jag samarbetar gärna med låtskrivandet. Det är utvecklande.
Du släpper nytt inom kort?
– Ja, egentligen är det fyra skivor jag jobbar på just nu. Den första kommer i vår, runt maj. De kommer ha olika teman och ljudbilder.
Det låter ganska tight med fyra skivor?
– Ja, men det går bra. Jag jobbar jämt. Jag är också väldigt schematisk. Jobbar från åtta på morgonen till fem på eftermiddagen, sedan blir det mer under kvällen. Kreativitet kommer inte av sig själv som en del tror. Man måste jobba på det.
Talang är inte medfött?
– Absolut inte. Jag tycker det är att bagatellisera duktiga människor att tro det. Talang finns inte, inget kommer av sig självt.
Hur är det att spela live mot att stå i studion?
– Det är skönt att komma till publiken. Det blir ett nytt mottagande varje gång, och ger en sjuk pepp. Efter en bra konsert vill jag direkt skriva en ny platta!