20-åriga JoshuaBravo Nikolic och brodern Sasa, 22, har spelat i band sedan tidiga tonåren. Då var det rock som gällde, men för några år sedan började ett nytt sound ta form.
– Vi ville vara mer kreativa och letade efter vårt sound i flera år för att komma med något som inte redan fanns, säger Joshua.
Konceptet går ut på att blanda olika genrer. James Brown, Tech N9ne, Don Omar, Celia Cruz, och Elephant Man är några av brödernas förebilder till skivan.
– Vi har många pionjärer som förebilder. Om man vill bli pionjär kan man inte låta som någon annan. Därför tar vi inspiration från alla för att skapa något nytt. Det kanske tar lång tid innan vi etablerar oss men vi är här för att stanna. Vi vill inte ha en hit, utan vi vill ha vår egen grej.
Den sexspåriga skivan bjuder på allt från gladare festlåtar till det som Joshua beskriver som djupare låtar.
– ”La vuelta” handlar om att vi ska fortsätta göra vår grej. Vissa har varit negativa till vårt nyskapande men vi tror på det här och kommer fortsätta.
De spansk/engelska texterna är inte bara ett aktivt val för att kunna nå en större publik, det är även en reflektion av brödernas självbild.
– Vi blandar olika språk och olika stilar för att vi är en blandning. Mamma är från Serbien och pappa från Chile. Som andra generationens invandrare blir vi kanske inte alltid accepterade. Vi ser oss som barn av världen och försöker föra in problematiken i hela konceptet.
Förutom den gemensamma drömmen om att bli erkända musiker studerar de båda till fritidsledare. Sasa valde att flytta till Stockholm för att plugga där och Joshua pendlar till Valla i Linköping.
– Vi började själva upptäcka musiken på fritidsgårdar, på Frinavet och Hageby hus. Stödet vi fick där har betytt jättemycket. De gav oss verktygen vi behövde.
Joshua menar att den geografiska distansen inte är något problem. Det har snarare stärkt relationen och fått dem att lägga syskongnabbet åt sidan. Det har också gett dem möjlighet att sprida musiken ännu längre. Skivans produktionskostnader har de stått för själva.
– Ingen har kunnat peta i det vi gjort, utan vi har kommit fram till allt själva. Det känns som vårt barn, vår själ, säger Joshua.