LENA PHILIPSSON-Det gör ont en stund på natten men inget på dan

Columbia
Lena Philipssons busiga glimt i ögonen och Orups gossaktiga charm - egentligen är det konstigt att deras samarbete dröjt så länge, särskilt som båda på sitt sätt härskar i det svenska lättviktsschlager-riket. Tack vare Det gör ont så blev det i alla fall en cd till sist och i åtminstone ett tre, fyra låtar funkar Lena och Orup lika ultimat ihop som blåbärspaj och vaniljsås.
Som bäst blir det i tuffa och roliga Lena Anthem med frän och stuffig riffslinga och en typiskt Lena Ph-stöddig text. Även Delirium är fräck och cool, och jag tvärgillar Lena Philipssons version av Min mor sa till mej. Det lugnare låtmaterialet är saggigare, men På gatan där jag bor är en okomplicerad och snygg ballad.
Problemet med Det gör ont en stund på natten men inget på dan är, som vanligt när Orup är inblandad, att man tycker sig har hört låtarna i olika skepnader hundra gånger tidigare. Orup är förmodligen svensk mästare i att stjäla från andras låtar, men tyvärr är han inte lika subtil i sitt korpande som exempelvis Per Gessle.
Visst finns det en massa trivselfaktor i 70- och 80-talskänslan på skivan, men efter ett par genomlyssningar känns det helt enkelt för mycket retro, lite för mycket Orups garderobsdamm och lite för mycket hafsverk. Men potentialen i samarbetet finns och en genomarbetad uppföljare med lite mer nytänkande kan blir hur bra som helst!