Levé drabbar direkt

Éduoard Levé (1965-2007) var både författare och fotograf. Samtidigt med att boken Självporträtt ges ut, visas hans fotografier i Malmö. Foto: P.O.L ÉDITEUR

Éduoard Levé (1965-2007) var både författare och fotograf. Samtidigt med att boken Självporträtt ges ut, visas hans fotografier i Malmö. Foto: P.O.L ÉDITEUR

Foto: p.o.l éditeur

Kultur och Nöje2011-03-03 17:45

För att vara en självbiografi säger Självporträtt väldigt lite om den franske författaren, konstnären och fotografen Édouard Levés (1965-2007) gärningar, som för mig var okända.

Jag fick leta reda på information på annat håll, bland annat i översättaren Kristoffer Leandoers efterord, för att få en överblick över hans liv och bilda mig en uppfattning om vem han var. Man kan tolka det som blygsamhet - han skryter inte om vad han har åstadkommit - eller ett sätt att framhäva sin vardaglighet och att han är en person som vi alla kan känna igen oss i.

Vardaglig är dock långtifrån vad man kan kalla Levés stil. Jag har inte sett någon liknande biografi förut, även om det finns skönlitterära verk som har samma ambition att vara fragmentariska. Naket levererar han sina memoarer i en ström av påståendesatser. I stället för att återge sin levnad genom kronologiska anekdoter har han nämligen valt att låta meningslånga minnen, uppräkningar och påståenden följa på varandra. Han blandar högt och lågt i en till synes obefintlig ordning, men utan att det blir rörigt. Allt tjänar till att komma hans väsen närmare.

Fraserna är skrivna utan omsvep och drabbar läsaren direkt. Även det direkta låter dock ibland som poesi: "Jag uppfattar inte någon fördröjning i speglar". Men alla lösryckta meningar kan inte stå för sig själva, utan det är i massan som de finner sin kraft.

Man börjar jämföra med sig själv och stannar upp i läsningen för att ta ställning för eller emot Levés påståenden. Den enkelt formulerade texten tar därför mycket längre tid att ta sig igenom än man först kan tro. Ur många av hans meningar kan hela berättelser utvinnas, som allt som oftast klingar oerhört melankoliskt under en humoristisk yta: "Jag tror inte att saker var bättre förr, inte att de blir bättre sedan heller."

Édouard Levés självporträtt är överlägset andra böcker i genren tack vare sin okonventionella utformning, närheten och den aura av smärta som det omges av. Det är en fantastisk bok som jag hoppas
att jag kommer att läsa igen - trots att den bitvis gör ont.

Litteratur

ÉDoUARD LEVÉ

Självporträtt

Översättning: Kristoffer Leandoer

Pequod press

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!