Li Li är tillbaka från exilen till ursprunget

Li Li möter mig som överenskommet på Stockholms Central. Han bär på en pocketbok av Kant och ett färskt exemplar av Aftonbladet, där hans nya diktsamling, Ursprunget, recenseras. Det är en rätt avspänd och glad poet som möter mig. Och undra på det: Ursprunget är hans första bok på åtta år.-Ja, det står nånstans i tidningen här att jag tillhör de utrensade. Men det vet jag inte. Förlaget ville inte ge ut min diktsamling och de angav inga konkreta skäl, säger Li Li och vecklar upp den hopvikta tidningen.Så han skrev om dikterna på nytt och på nytt. De berättar om modern i Shanghai och en uppväxt i en annan värld än det vintriga Stockholm.-Men jag tror dikterna vann på det. Till slut ville Camilla Hammarström på Lejd läsa dem och hon ville ge ut dem omedelbart.Ursprungets förhistoria säger kanske lite om det litterära klimatet idag. Annat var det på 1980-talet då Li Li debuterade. Han kom till Sverige som student, hade läst svenska redan vid universitetet i Shanghai och arbetat som översättare. 1989 debuterade han med dikter på svenska.-Språket är fortfarande ett stort problem. Det tar lång tid att hitta den rätta formuleringen, en dikt kan ta fem år att skriva, säger han och skrattar.Jag tar fram hans andra diktsamling Tidens tyngd som jag samma dag hittat på ett antikvariat.-Nej, den där är inget bra, säger han och viftar avvärjande.Svårigheten har inte enbart att göra med språket, utan exilen. Att skriva om sin barndom, minnen av sin mamma under en annan epok handlar om att överföra en hel värld.-Det finns ett glapp mellan mina minnen och mitt språk. Jag ville överföra en hel kultur, maten, sätten man umgås på. Det är svårt.Han avvisar inte tanken på att skriva en roman, vilket nog skulle vara mera i förlagens smak än svårsåld poesi.-Ja, jag tror jag skulle kunna skriva en roman. Shanghai-min stad. Något sånt. Jag skriver ju berättande poesi, det är inte som Frostensson, säger han och gestikulerar med fingrarna i luften för att visa hur poeten Katarina Frostensson sprider ut orden på sidorna.Li Li hade bara varit ett år i Sverige när massakern mot studenter som krävde demokrati och mänskliga rättigheter på Himmelska fridens torg utfördes av den kinesiska regimen.Han valde då att stanna i Sverige och han blev kvar. 1995 besökte han för första gången åter Shanghai.-Många intellektuella som gick i exil har återvänt. En del av mina vänner har blivit professorer, andra har blivit rika. Allt har förändrats: Maos epok och kulturrevolutionen, fyrtio år är som bortblåsta.Han skriver fortfarande poesi också på kinesiska. En del publicerar han i en populär kinesisk nättidskrift.-Det är kul att skriva där. Man får reaktioner omedelbart.Men eftersom Kina ännu är en diktatur får inte vad som helst tryckas. Och trots att Kina ekonomiskt upplever i en Klondykeliknande guldrush ångrar inte Li Li sitt liv i exil.-Nej, det här är mitt öde. Man måste tro på det, säger han.Livet i Sverige ger ett annat perspektiv. Och tid för att skriva. Dikter som inte passade in i Ursprunget lyftes ut, det finns embryon till tre andra diktsamlingar. Så de år som har gått mellan Li Lis föregående bok, En plats som är du och Ursprunget har inte varit alldeles fruktlösa.-Jag har skaffat familj och barn, bott i Italien några år. Men mest har jag läst och mediterat, vad annat ska en poet göra?Kanske är tiden hans bundsförvant. Li Li blickar framåt, men vill gå i samma spår som de svenska poeter han gillar mest: Gunnar Ekelöf, Werner Aspenström och Tomas Tranströmer.-Ge mig femton år till och jag kanske kommer fram till en större klarhet, säger han väl medveten om att hans senaste bok är ett steg på vägen.

Li Li är tillbaka från exilen till ursprunget

Efter åtta års tystnad ger poeten Li Li åter ut en diktsamling där han berättar om modern i Shanghai.