Livliga stilleben i häftiga färger
Sedan 15 år tillbaka presenterar hon sig som målare, men har ett textilt förflutet. Efter avslutade studier vid Konstfackskolans textila fack vid slutet av 50-talet ingick Lotta Hagerman en tid i den framgångsrika 10-gruppen i Stockholm. Numer är det enbart måleri som gäller.
Det textila sättet att uttrycka sig i plana, tvådimensionella bildrum har hon emellertid bevarat. Många av bilderna kan man tänka sig som maffiga tygtryck. För det är maffiga bilder i form av naturstycken och stilleben hon visar. Väldiga, ståtliga, häftiga och imponerande. Färgerna sprakar och motiven är starkt förstorade.
Motiven är inte märkvärdiga, de består oftast av enkla vardagsföremål eller kända växter och frukter, men målningarna är alltid något mer än rena avbildningar. Ibland kan de kännas hotfulla, ibland ödsliga eller flärdfulla och spirituella. Målningen Luftfuktighet, som egentligen beskriver ett blåbärsris, blir till ett hotfullt möte med utomjordingar som bligar på en med sitt enda öga medan bladen formar sig till spjutspetsar, resta till anfall. De voluminösa citronerna som fyller den praktfulla vinröda glasskålen i det magnifikt vinröda rummet i målningen Still life utstrålar kraft men också naken ödslighet.
I oljemålningen Tanke förkroppsligad och gouachen Ryskt stilleben, båda häftigt röda, stramar Lotta Hagerman upp sina oorganiserade stilleben med geometriska konstruktionslinjer i svart och lättar därefter upp stämningen genom att måla in livliga, festliga accenter i form av små vågrörelser och tecken i vitt.
Konstnären pendlar mellan det figurativa och abstraka i sitt måleri. Målningen Rödbetor och rättika omfattas av superrealismens karaktäristika, motivet är en skenbart fotografisk avbildning av verkligheten. I själva verket främmandegörs bilden genom det illusionistiska perspektivet och motivets övernaturliga storlek.
Perspektivet är lätt uppvikt, för att ge maximal information. Föremålen i bilden staplas över varandra, ett förfaringssätt som gärna används av naivister och naiva målare. Och mycket riktigt, målningen har en lätt naiv ton. Den har också ett intensivt och påträngande anslag, beroende på konstnärens knep att visa upp en detaljmålning av målningen i målningen, ett känt konsthistoriskt trick.
En annan målning av det här slaget är Blått stilleben med glas, där konstnären ställt upp ett antal vattenfyllda glaskärl och med penseln analyserat genomskinligheten och ljusbrytningen i dem.
I andra målningar lämnar Lotta Hagerman det figurativa och hanterar motiven mer abstrakt. I målningen Out gäckar hon publiken genom sitt spratt med geometriska förskjutningar. Effekten blir att motivet tycks lösas upp i prismor, som när man tittar i ett kalejdoskop. Som för att motverka en alltför stel verkan översållar Lotta Hageman sin målning med små rörliga linjer som löser upp ordningen i bilden.
Stillebenmåleri kan lätt bli dekorativt och inställsamt. Så är inte fallet med Lotta Hagermans bilder. Tvärtom, de är spännande, intressanta och pampiga.
Utställningen innehåller också en mängd små händelserika, skojiga bilder, små scenerier, målade i vinylfärg eller gouache. De handlar alltid om människors möten i märkliga rum. Oftast är de agerande teatraliska, någon gång mer vardagliga. Ibland är bilderna figurativa som i Vi skålar för varandra, där man ser ett par damer i en passagerarbåts bar. Ibland finns här en lätt surrealistisk ton som i Jona med sin mamma. Valfisken tycks vara på tillväxt i bakgrunden. Förskjutna perspektiv, uppstramande konstruktionslinjer och lekfulla penseldrag ger nerv och liv åt de här bilderna.
Så jobbar vi med nyheter