Livvakterna håller måttet
Här har vi alltså en ny film i den svenska thrillervågen som försöker slå sig in i actiongenren och rubba den amerikanska dominansen. Bortsett från att det börjar bli lite tjatigt med alla dessa svenskproducerade filmthriller får man ändå tillstå att Livvakterna håller måttet och får godkänt med plus i kanten.
Livvakterna är en fristående fortsättning på Noll tolerans, filmen som regissören Anders Nilsson slog igenom med. Här har han tillsammans med Joakim Hansson tråcklat ihop en thrillerintrig om nykriminalitet i affärsvärlden (vad det är håller Krister Henriksson ett föredrag om i filmen).
Filmen börjar på en svenskägd textilfabrik i Estland där ägaren Samuel Fröler har problem med en utpressarliga. För att få bukt med dessa parasiter anlitar han en tysk, före detta Stasiagent, som dock tillgriper kriminella metoder. När sedan Fröler försöker backa ur överenskommelsen upptäcker han till sin fasa att tysken inte skyr några medel för att inkassera sitt arvode.
Vid det här laget har filmhandlingen överflyttats till Västsverige och när det krisar till sig rycker Frölers barndomsvän Göteborgspolisen Johan Falk (spelad med dyster min av Jakob Eklund) in som räddare i nöden. Denne Dirty Harry-kopia har med sitt självsvåld försatt sig i en omöjlig situation och säger helt sonika upp sig för att slippa alla reglementen i sitt jobb.
I räddningsaktionen deltar också ett säkerhetsföretag som sköts av Krister Henriksson och den till Bondbrud utstyrda Alexandra Rapaport. Läget kompliceras ytterligare sedan Frölers hustru Lia Boysen kidnappats och försetts med ett explosivt "colombianskt halsband".
Livvakterna tillhandahåller en ordentlig dos av elementär spänning och filmen är förhållandevis fri från skämmande skavanker så visst kan man se den vid behov av tidsfördriv.
Så jobbar vi med nyheter