Lösa essäer om stora händelser

Historikern Håkan Arvidsson försöker finna en gemensam formel för revolutioner i Europa, men problemet förblir olöst i hans essä Europas revolutioner.

Kultur och Nöje2014-03-31 02:00

Från Tahrir till Majdan har den ostyriga folkmassan på nytt blivit en kraft att räkna med i politiken. Så vad skiljer en revolution från andra slags maktomkastningar, och finns det ett gemensamt mönster bakom de folkresningar som genom seklerna format vår värld?

Historikern Håkan Arvidsson gör i Europas revolutioner ett försök att knyta samman den radikala säcken. Kortfattat kan man säga att han karaktäriserar en revolution som en våldsam politisk omvälvning med folkligt deltagande och utopiska ambitioner, på ett eller annat sätt framsprungen ur moderniseringens tryckkokare.

Fyra sådana händelser urskiljer han i den europeiska historien: 1600-talets engelska inbördeskrig, den franska revolutionen 1789 och den ryska 1917 samt – mer överraskande – det nazistiska maktövertagandet i Tyskland 1933.

Med tanke på att det sistnämnda ju skedde med det rådande etablissemangets välsignelse kan man undra hur det kvalificerar sig till sällskapet, och mycket klokare på den saken blir jag inte av Arvidssons bok. Inte heller blir det särskilt klart hur han tänker sig förhållandet mellan människans handlingsfrihet och den ”historiens mäktiga puls” som moderniseringen utgör, eller hur moderniseringen mer konkret driver fram den revolutionära utvecklingen.

Fast kanske vore det att begära för mycket att vilja ha svar på sådana tiotusenkronorsfrågor i en löst sammanhållen essä av det här slaget. Arvidsson drar upp några stora linjer i Europas turbulenta historia. Resultatet är en revolutionshistoria utan romantik som snarare inbjuder till reformistisk besinning än till upprorisk entusiasm.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!